Två vårdmodeller fungerar inte

Vi kan inte tänka oss en situation där fullmäktige för södra Finlands landskap med stor majoritet för huvudstadsregionen skulle bestämma över ett delområde inom landskapet.

I VN (31.8) togs upp huvudstadsregionens utspel om att bilda sitt eget social- och vårdområde inom södra Finlands nya landskap. Den modell som de berörda kommunerna föreslår gäller inte alls den specialiserade sjukvården utan de har uppgett att den skulle fortsätta som förut inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
Landskapet väljer sitt fullmäktige som har delegater från alla kommuner och de bestämmer även över den specialiserade sjukvården i landskapet. För dess del skulle inga problem uppkomma då hela landskapsområdet tillhör HNS. Däremot skulle förvaltningen av den övriga social- och vårdsektorn bli komplicerad då över en miljon invånare i landskapet skulle tillhöra ett utbrutet område inom landskapet då det gäller social- och primärvården.
Man borde då ha två olika organisationer för denna sektor och därmed skulle modellen bli en helt annan än i övriga landet. Hur en sådan konstellation kunde byggas upp juridiskt är svårt att förstå.
Svårt är även att förstå hur valfriheten kunde fungera inom landskapet då huvudstadsregionen skulle bilda ett isolerat område från landskapet gällande social- och primärvården. Social- och hälsovårdsreformens grundkoncept är ju att den skall ha samma utformning i hela landet och de olika landskapen skall ledas av det folkvalda landskapsfullmäktige.
Vi kan inte tänka oss en situation där fullmäktige för södra Finlands landskap med stor majoritet för huvudstadsregionen skulle bestämma över ett delområde inom landskapet som lämnats utanför eller på bakgården till miljonområdet.

Bo Holmberg

Karis

ANDRA LÄSER