Konsertrecension: Unika instrument från 1700-talet ljöd njutbart trots byggkaoset i Snåresalen i söndags

Sammansvetsade stråkmusiker serverade alster från tre epoker i renoveringsdrabbade Snåresalen vid konsertgarantiföreningens säsongöppning.

Taija Angervo, Petri Aarnio, Ilari Angervo och Tuomas Lehto bildar kvartetten Uusi Helsinki. Taija och Ilari Angervo också är ett äkta par; då Taija blev medlem i kvartetten använde hon släktnamnet Kilpiö. 
27.09.2022 17:06 UPPDATERAD 28.09.2022 09:42

Konsert: Stråkmusik med Uusi Helsinki Kvartetti.

Artister: Taija Angervo (violin), Petri Aarnio (violin), Ilari Angervo (altviolin), Tuomas Lehto (cello).
Tid: 25.9 kl. 18.
Plats: Snåresalen, Ekenäs.
I år har det förflutit 40 år sedan kvartetten Uusi Helsinki Kvartetti grundades. För att fira ensemblens jubileum turnerar den runt om i landet och erbjuder den stora publiken en möjlighet att bekanta sig med fyra samspelta stråkinsruments uttrycksmöjligheter. I söndags (25.9) besökte kvartetten Ekenäs med en konsert i Snåresalen.
Då den nya kvartetten grundades var medlemmarnas gemensamma nämnare Östra Helsingfors musikinstitut. I dagens besättning är Radions symfoniorkester den förenande länken: kvartettens violinister Petri Aarnio och Taija Angervo fungerar som första respektive andra konsertmästare, och altisten Ilari Angervo är pultens stämledare, medan Tuomas Lehto bär titeln solocellist i orkestern.
Eftersom gruppen i sitt namn har epitetet 'nya' frågar man sig, fanns det en tidigare kvartett? Svaret är ja, på 50- och 60 -talen gjorde fyra av landets främsta stråkmusiker inspelningar och gav konserter under namnet Helsinkikvartetti, bland dem violinisterna och kusinerna Anja Ignatius och Jouko Ignatius.

Programmet som en historisk översikt

Stråkkvartettens historia är ungefär lika lång som den moderna stråkfamiljens. Stråkarna är i regel ordnade i tonlägen, lite som en mänsklig kör. Det var i slutet av 1600-talet som i synnerhet de norditalienska instrumentbyggarna skapade instrument som än idag betecknas som världens främsta exemplar, och några av dessa har också hamnat i händerna på Uusi Helsinki Kvartettis medlemmar. Aarnios instrument är en violin byggd av Vincenzo Ruggeri år 1696, Taija Angervos violin är signerad Giovanni Baptiste Rogeri cirka 1700, Ilari Angervos altviolin är byggd av Giovanni Battista Guadagnini år 1765, och cellon som Lehto trakterar är producerad av Matteo Goffriller kring sekelskiftet 1700.
Uusi Helsinki Kvartetti, som består av Petri Aarnio, Taija Angervo, Ilari Angervo och Tuomas Lehto uppträdde i Snåresalen i söndags. Ilari Angervo är den enda av kvartettens medlemmar som varit med sedan starten.
Kvartetten inledde konserten med Joseph Haydns produktion. Det är ingen överdrift att kalla Haydn för stråkkvartettens fader, låt vara att verkformen förekommer redan före honom. Men Haydn förädlade kvartettformatet till det yttersta under sitt långa kompositörsvärv. G-durkvartetten som ingår i op. 77 skrevs år 1799 då tonsättaren gick på de sjuttio och hade redan komponerat 65 verk i genren. Man kan också anta att Beethoven tog intryck av Haydns sena produktion. I Uusi Helsinki Kvartettis händer fick G-durkvartetten en balanserad och behärskad liksom ärligt wienklassisk utformning.

Musik i tiden

Dmitrij Sjostakovitj råkade ha födelsedag på konsertdagen, det hade förflutit 116 år sedan den sovjetryske tonsättarens födelse. På programmet stod en av Sjostakovitj mest talande kvartetter, nr 8 i c-moll.
Den är ett komplext, melankoliskt verk som Sjostakovitj skrev efter att ha besökt tyska Dresden år 1960. Mitt bland de synliga minnena av krigets förstörelse fick han idén att skriva en kvartett till minnet av Hitlers och Stalins offer. Det musikaliska materialet lånade han delvis från sina tidigare verk. Sjostakovitj producerade musiken snabbt inom loppet av tre dagar i juli 1960. 
Trots att musikens budskap officiellt var riktat mot Nazityskland så kan man förstå att musiken är självbiografisk, den beskriver kompositörens självupplevda kamp mot den sovjetryska totalitarismen, samma kamp som det ukrainska folket våndas med nu då historien upprepar sig. Uppförandet kändes som en andakt, publiken levde sig märkbart in i musikens dramatiska förlopp. Kvartetten slutar i lång tystnad som bröts av publikens entusiastiska bifall.

Romantikens sengångare

Konsertens tredje tonsättarnamn var Johannes Brahms. Karaktäristiskt för honom var ett utdraget skapande, det tog honom tjugo år att bli färdig med sin första symfoni. Under samma tid skrev han kammarmusik, bland annat tre stråkkvartetter av vilka Uusi Helsinki Kvartetti uppförde den andra i a-moll. Brahms menade att kvartetterna skrevs "som avkoppling till det allvarsamma arbetet med den första symfonin”.
Snåresalens storlek och träytor lämpar sig utmärkt för stråkkvartetter. Läktaren var luftigt fylld, och publikens medelålder var rätt hög, låt vara att också några ungdomar i skolåldern hade sökt sig till konserten. Byggnaden genomgår en renovering och ingången till konsertsalen var ordnad genom undantagsarrangemang. Utrymmet känns lite kargt och då det är i flera användares bruk lämnar det sina synliga spår. Musikens festliga stämning kunde emellertid kompensera bristerna.

ANDRA LÄSER