Djur och människa i havets djup

Havsinspirerade målningar, teckningar och grafik fyller galleriets väggar. Men det är inte släta klippor eller brusande vågor i naturalistiskt stil som visas upp utan havsvarelser av varierande slag.

Ofta är de blandningar av människor och djur, vilket för Petri Merta är ett sätt att lyfta fram det mänskliga i djuren och det djuriska i människan – en intressant intention.

En del av målningarna fångar upp djurens specifika uttryck, till exempel sälar med sina runda ögon och klumpiga kroppar vilande på kobbarna. Men i andra målningar har fiskar mänskliga anleten, till exempel i Enemmän tai vähemmän karppina (Mer eller mindre karp).

Ansikte mot ansikte är ett tema som upprepas, bland annat i litografin Itsetutkiskelua (Självstudium) och Samansuuntaisia ajatuksia (Liknande tankar), vilket indikerar mänskligt beteende. Tvåsamhet, eller ett beroendeförhållande, synliggörs i flera några målningar.

Utställningen har med andra ord ett yttre havstema, men också en inre tematik som kan uppfattas kretsa kring individ och kollektiv – eller fisk och stim om man så vill – samt likhet/olikhet mellan människa och djur.

Allt detta hanterar Petri Merta (född 1960) på ett sätt som varken lägger band på känslor och dynamik eller på färg och form. Det tidstypiskt utslätade i konstvärlden finner han både opersonligt och intetsägande, och väljer att bjuda på sig själv fullt ut.

Merta betonar att han i sitt målande uttrycker känslor som ligger på djupet, i det undermedvetna. Havets djup som yttre motiv rimmar väl med detta.

Personligen uppskattar jag hans inställning, som rymmer mod och äkthet, även om alla målningar inte talar till mig. Men det finns de som gör det, målningar som har en balans mellan utagerandet och inåtblickandet, till exempel Tuulisina öinä kun en saa unta (Under blåsiga nätter då jag har svårt att somna) eller Öisin ne iitkut on itkettävä (Det är om natten gråten får komma). De har också en fin balans mellan det abstrakta och det konkreta.

Starka blåa färgtoner med inslag av rött är det som stannar i minnet, men också de mättade symbolerna han använder, som den trojanska hästen och den andalusiska hunden.

Petri Mertas förhoppning är att målningarna får besökarna att för en stund reflektera över ljusets, skuggornas och färgernas värld. I Hangö har han ställt ut en gång tidigare och nyligen hade han en större utställning i hemstaden Tammerfors.

Konstskapandet har varit närvarande i hans liv sedan unga år, också på grund av uppväxten i ett konstnärshem, men studierna var inriktade på konsthistoria och arbetslivet på kortfilm och tv-dokument, både som manusförfattare, filmare och regissör. På senare tid har bildskapandet kommit allt starkare in i bilden. I målandet upplever sig Petri Merta kunna uttrycka sådant som han inte kommer åt via text och videofilm, vilket säger en del om betydelsen av att uttrycka sig i bild.