Självständighet och mod segrar över synskadan

Vardagen som synskadad kräver planering, mod och egna initiativ men fungerar ändå rätt bra i Raseborg. Det vet Johan Sundholm som är nästan helt blind.

Hjälpmedel. Den bärbara datorn med punktskriftsdisplay är Johan särskilt tacksam för.
Johan Sundholm var bara fem månader gammal då han genomgick sin första operation mot medfödd gråstarr.
Som en följd av operationen höjdes hans ögontryck.
– Synen har stegvis försämrats. För femton år sedan kunde jag ännu urskilja text och läsa långsamt. Numera kan jag bara se riktigt starka kontraster och urskilja skillnaden på ljus och mörker, säger Sundholm.
Under sina 31 år har han genomgått ett tjugotal operationer för att bromsa försämringen av synen.
– Utan alla operationer hade jag nog varit totalt blind för länge sedan.

Svårt att ta sig fram i Ekenäs

Sundholm är bosatt i Karis. Han säger att staden är rätt enkel att röra sig i även på egen hand. I Ekenäs är det däremot mycket svårare att ta sig fram utan assistent.
– I Ekenäs finns inte på samma vis märken att gå efter. I Karis finns till exempel mycket mera kanter jag kan följa med vita käppen medan allt är väldigt plant i Ekenäs.
Sundholm berättar att det var särskilt besvärligt då han studerade vid Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs och skulle ta sig med tåg från Karis till Ekenäs alla dagar.
– Resecentret i Ekenäs är speciellt krångligt. Man vet aldrig exakt var tåget stannar och på vilken sida av stationen man befinner sig då man går ned för trapporna, säger Sundholm.

Skyltar hindrar framfart

Britta Nyberg fungerar som rehabiliteringsrådgivare på Förbundet Finlands Svenska Synskadade. Hon ser också att trafiken och omgivningen i Ekenäs i många avseenden är besvärlig för synskadade.
– Det är inte alltför lätt för synskadade att röra sig i Ekenäs. Skyltarna som affärerna ställer fram här och där på Kungsgatan flyttas flitigt från dag till dag och står ofta rakt där folk ska gå.
Hon önskar att man införde gemensamma regler för hur skyltarna får ställas ut så att synskadade alltid skulle veta var de står.
Nyberg tillägger att hon ofta får positiv feedback på hur hjälpsamma försäljare i affärer i Raseborg är då synskadade ska handla.
– Det är självklart att man inte alltid tänker på hur de saker man gör i sin vardag kan försvåra min vardag, konstaterar Johan Sundholm.

Planering möjliggör det mesta

Trots att vissa platser är besvärligare än andra, tycker Sundholm att vardagen i Raseborg fungerar bra. Han säger att han varit tvungen att komma på nya knep för att göra vissa saker men att han aldrig tvingats avstå något på grund av sin synskada.
– Jag är inte rädd för utmaningar och låter därför inte bli att prova på nya saker jag inte gjort förut. Allt kräver bara lite mer planering för min del så spontanitet kan jag glömma.
Sundholm åker till exempel ofta ensam till Helsingfors och tycker det går bra.
– Jag måste bara se till att boka allt på förhand ifall jag vill ha ledsagarservice. Och så tar jag alltid med mig vita käppen även om jag inte skulle behöva den. Då förstår alla runtom att jag är synskadad.

Viktigt att vara vänner

Sundholm har en personlig assistent som arbetar deltid hos honom.
– Pamela hjälper mig med städning, matinköp och andra vardagssysslor. Samtidigt är vi som vänner. Jag har märkt hur viktigt det är att komma överens och kunna lita på sin assistent och på den fronten har jag haft tur, säger Sundholm
Pamela Huldin, som har fungerat som Sundholms personliga assistent sedan april, säger att det till en början var krävande men att man lär sig se när ens hjälp behövs.
– Första gången vi handlade tillsammans krockade Johan in i kundvagn efter kundvagn. Jag tänkte inte på att vi tog upp bredare utrymme då vi gick i armkrok, berättar Huldin.
Huldin anser att finländarna kunde bli märkbart bättre på att ta hänsyn till synskadade.
– Allt som oftast då vi rör oss i folkmassor får jag säga ursäkta hit och ursäkta dit för att folk ska flytta på sig.
– Men det är också stor skillnad på om jag rör mig ensam eller med assistent. Då jag är ensam tar folk mycket bättre hänsyn, poängterar Sundholm.

Synskadade vänner stöder

Att stegvis märka hur synen bara blivit sämre har varit bland det tyngsta för Sundholm.
– Själva synskadan har jag alltid levt med, så den är en naturlig del, men då man steg för steg märkt att man inte ser samma saker som tidigare har det ibland varit tungt.
Han har flera vänner som också är synskadade och som varit ett stort stöd.
– Man tänker inte på allt innan man själv står där. Synskadade vänner har ändå varit till stor hjälp. En vän lärde mig att det finns en söm på mjölkpaketet. Genom att hitta den vet man från vilken sida kartongen ska öppnas.

Okej med ändrade planer

Sundholm tycker om att resa och åker också gärna i väg utomlands.
En resa har fastnat särskilt i minnet.
Det är resan till Härnösand i norra Sverige. Allt var planerat in i minsta detalj men ändå höll det på att gå på tok.
– Jag skulle ta flygbussen från Sundsvall till Härnösand. Han som skulle möta mig bad mig stiga av på första hållplatsen. Egentligen borde jag ha stigit av på andra. Jag stod ensam i oktobervädret i 45 minuter innan jag fann någon som kunde hjälpa mig.
Resan slutade ändå lyckligt och Sundholm ser det inte som ett misslyckande även om allt inte går som planerat.
– Så länge man håller sig lugn löser det sig alltid. Det är då man börjar håsa som allt går åt skogen.

Johans visdomsord

Ge inte upp i minsta lilla uppförsbacke.
Flytta inte på saker i en synskadads hem. Allt har sin plats även om det kan se stökigt ut.
Tänk på att de synskadades viktigaste sinne är hörseln. Ljud är därmed oerhört viktiga.
Presentera dig alltid då du pratar med en synskadad.
Se alltid utmaningar som någonting positivt.

ANDRA LÄSER