Virrigt i vården

Blir det ett finlandssvenskt konsortium som ger svenskspråkig vård i framtiden? Det blir ett styvt jobb för landskapen att informera gemene man om valfriheten.

Vårdreformen är den här regeringens största och mest mångfasetterade reform. Om knappt två år är det landskapen som ansvarar för att ordna social- och hälsovården samt räddningsverksamheten.

Vårdreformen berör alla finländare, men gemene man känner inte till vad den egentligen betyder. I en gallup som Kantar TNS gjorde för Helsingin Sanomat i slutet av fjolåret säger drygt en fjärdedel av de tillfrågade att de knappt alls känner till den medan 46 procent säger att de inte känner till den speciellt bra.

Det är förståeligt för turerna kring vårdreformen har varit många och tidtabellen har förskjutits.

Reformen görs för att garantera jämlika och tillräckliga social- och hälsovårdstjänster överallt i Finland. Man har uttryckt oro över att små kommuner inte kan ge den vård som behövs. Reformen ska också stävja kostnadsutvecklingen.

En av de frågor som debatterats mest är valfriheten i vården. Då den vanliga finländaren blir sjuk vill hen ha bästa möjliga vård, på rimligt avstånd och på sitt modersmål. Landskapen som ska informera och guida invånaren har ett styvt jobb att göra för att man ska kunna träffa rätt val. Det handlar inte enbart om till synes enkla sjukdomar såsom öroninflammationer eller koll av blodtryck. Det kan vara fråga om komplexa livssituationer som kräver lösningar som är väl koordinerade, enhetliga och långsiktiga.

I utkastet till valfrihetslagen pratas det om att trygga rätten till vård på modersmålet i mån av möjlighet. Den här skrivningen och överlag inställningen till svenskan i vårdreformen oroar SFP. Partiets ordförande Anna-Maja Henriksson samlade i januari ett 20-tal personer till möte för att diskutera hur vården på svenska ska garanteras. Då dryftades bland annat ett nytt finlandssvenskt vårdkonsortium.

I veckan fortsatte diskussionen kring den svenska vården på ett stormöte för att se om olika aktörer tillsammans kan skapa något nytt som garanterar svenskspråkig vård. Där såg man valfriheten både som en möjlighet och ett hot. Diskussionen om ett finlandssvenskt konsortium fick också nya konturer då Mats Brommels, styrelseordförande för Folkhälsan, skissade upp ett kooperativ, där medlemmarna enligt franchising-principen förbinder sig att följa gemensamma spelregler.

Brommels framhöll också att allt inte kommer att gå att ordna på svenska utan man borde rangordna vad som är viktigast.

Folkhälsans roll och vilja att gå med i ett finlandssvenskt konsortium har setts som viktigt och avgörande eftersom det är en stor aktör som driver många olika vårdformer runtom i Svenskfinland i dag.

I samband med vårdreformen har samkommunen Kårkullas framtid också diskuterats. Den modell som nu verkar trolig är att ett landskap upprätthåller verksamheten, som inte exakt behöver vara densamma som den är i dag, och gör avtal med de andra landskapen så de kan erbjuda tjänsterna åt sina invånare.

Intresseorganisationen FDUV är kritisk till att Kårkulla är den som erbjuder tjänster och service åt personer med funktionsnedsättning. Man anser att det borde finnas valfrihet också för personer med funktionsnedsättning.

Så som det ser ut nu är frågorna många och svaren få om hur vårdreformen ter sig i praktiken. Det är bra att diskussionen om svenskspråkiga lösningar kommit i gång, hoppas det inte är för sent för att kunna påverka. Rätten till vård på modersmålet får inte äventyras.

ANDRA LÄSER