Övergången till välfärdsområden har inte gått smärtfritt, men i stora bilden - beaktat reformens omfattning – relativt stabilt. Det är många som förtjänar ett stort tack för det! Dessutom har höstens stormar med nedläggningshot mot allt från jourer till Lojo bb bedarrat. De visade sig byggda dels på maktspel, dels på missuppfattningar om den nya finansieringsmodellen.
Sedan dess har vi fått genomfört några ändringar som jag välkomnar varmt: mer pengar till universitetssjukhusen, vilket är bra för till exempel Nyland, en ändring av utjämningsmekanismen mellan områdena som i praktiken ger vården mer resurser överlag från och med nästa år och nu som senaste exempel pengar i tilläggsbudgeten för att kunna hjälpa områdena att åtgärda vårdskulden. Den visade sig i höst vara mer omfattande än man trott och jag har stött omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) i strävan efter mer pengar till ändamålet. Alternativet hade blivit dyrare i längden, speciellt sätt till mänskligt lidande. Satsningarna till trots är vården full av utmaningar som också nästa regering måste ta på allvar.
Social- och hälsovården hör kontinuerligt till de viktigaste frågorna för finländarna. Det är fullt förståeligt. Vi behöver alla vård då och då, förr eller senare. Just nu lever vi en paradoxal tid där vi satsar mer pengar än någonsin på vården samtidigt som den är i kris. Det visar att social- och hälsovårdsreformen genomfördes i grevens tid och nu måste leda till konkreta ändringar i innehållet då verksamhetens ramar finns på plats. Det viktigaste är starkare betoning på bastjänster.
