Kolumn: Klassresan blir alltmera sällsynt

KolumnLauri Rapeli
19.08.2022 14:35
Skolstarten i Raseborg i tisdags erbjöd en passlig orsak att påminna om en oroväckande trend i den finländska samhällsutvecklingen. Grundskolereformen 1972-1977 innebar en stor förbättring för barn från mindre bemedlade familjer att komma upp sig i samhället. Då alla fick en omfattande, gratis och jämlik grundutbildning, blev det möjligt för (nästan) vem som helst att studera så långt som man ville, bara det fanns förmåga och motivation. En hög utbildning och en bra lön var inte längre endast för folk från bättre familjer. Alla kunde göra en klassresa och klättra uppför samhällets trappor på egna meriter.
Att grundskolan har kunnat jämna ut individuella skillnader i de sociala utgångslägena i Finland har längre betraktats som en av de viktigaste framgångarna i det finländska utbildningssystemet. Vi har länge fått vara stolta över de fina resultaten i Pisa-undersökningarna, som har byggt på just jämlikheten i vårt system. I en internationell jämförelse, har prestationsnivån för den genomsnittliga eleven varit hög i den finländska grundskolan.
Tyvärr finns det numera mycket inhemsk forskning från olika discipliner, som entydigt visar, att det har skett en samhällelig polarisering i Finland under de senaste decennierna. Det finns en allt tydligare gräns mellan vinnare och förlorare. Skillnaderna syns i allt från personlig hälsa till sociala nätverk, från allmän livsglädje till materiellt välmående. Det finns de som har det mycket bra på alla sätt, och de vars problem är många och allt svårare att lösa.
Vi är i Finland vana att se just utbildningen som en allmän lösning för samhällsproblem, och som en garanti mot den typen av polarisering, som forskare nu har dokumenterat. Detta håller på att ändra, då familjebakgrund har identifierats som en alltmer avgörande faktor bakom utbildningsprestationer. Grundskolan fungerar inte mera lika bra som en utjämnande mekanism, utan skillnaderna på individnivå bestäms (igen) i högre grad av hurdan utgångspunkt till livet man har råkat få. Klassresan, eller social mobilitet som facktermen lyder, har blivit svårare att förverkliga.
Det finns en allt tydligare gräns mellan vinnare och förlorare. Skillnaderna syns i allt från personlig hälsa till sociala nätverk, från allmän livsglädje till materiellt välmående.
Det är förstås sant, att det i Finland fortfarande finns mycket bättre möjligheter till social mobilitet än i de flesta andra länderna. Forskningen visar också, att även om skillnaderna i studieprestationer har blivit större mellan de enskilda eleverna i Finland, är skillnaderna mellan skolor fortfarande bland de absolut minsta i Finland. I en internationell jämförelse, är Finland alltjämt ett mycket jämlikt land när det gäller utbildning.
Att jämföra statistik på landsnivå hjälper dock tyvärr inte den, som i Finland hamnat i den grupp, som inte mår bra och saknar hjälp att ta sig upp ur gropen. Istället för att diskutera hurdana sociala bidrag som borde ges åt folk som inte klarar sig, undrar jag om vi i Finland borde diskutera en ny grundskolereform? Det börjar vara femtio år sedan den senaste.

Lauri Rapeli

Forskningschef vid Åbo Akademi