Svenska Teaterns Mary Poppins är en sprakande karamell

Svenska Teaterns Mary Poppins är som en påse nostalgiska karameller i vackra, granna karamellpapper. Och publiken, utsvulten på kultur, är lika euforisk över att vara tillbaka i teatersalongen igen som ett barn över en karamellpåse efter ett halvt års godisstrejk.

Tekniken firar triumfer när Mary Poppins (Josefin Silén) flyger över taken där Bert (Denny Lekström) sotar de rykande skorstenarna.
Till att börja med känns uppsättningen och dess visuella intryck väldigt konventionell men det finns också en viss tjusning i det traditionella och välbekanta just nu, en förnimmelse av den gamla goda tiden då det inte var det minsta otryggt att gå ut på teater, och inte heller riskabelt för skådespelarna att agera i närkontakt med varandra. Den färgsprakande dansglädjen på scenen är i högsta grad medryckande och drar publiken med sig in i Mary Poppins magi som får en att glömma vardagens vedermödor för tre timmar åtminstone.

ANDRA LÄSER