Då vi bombarderas med nyheter om krig, klimatkatastrofer, enorma flyktingströmmar och uppblossande våld på olika håll i världen är det lätt att tro att sista stunden är kommen för vår planet. Just nu är utmaningarna och hoten faktiskt väldigt stora. Mot bakgrunden av vårt upphettade klot och Rysslands hänsynslösa krig skulle det vara verklighetsfrånvänt att hävda annat.
Därför är det också lätt att glömma att världen i många avseende är en mycket bättre plats att leva på nu än den var för endast några årtionden sedan, relativt sett. Allt större andel av människorna har kommit upp ur den djupaste fattigdomen, barndödligheten har sjunkit, allt fler går i skola – även flickor – och läkarvetenskapen och tekniken har tagit väldiga kliv framåt.
Blickar vi längre tillbaka kan vi skaka på huvudet åt despoter som bränner sina fiender på bål, åt vilda härar som jämnar städer med marken och åt riken som utplånar sina grannar. Men nutiden har visat hur bräcklig verkligheten är. I flera bemärkelser är världen faktiskt så primitiv som den ser ut och lika grym som den varit i det förflutna.