”En finslipad diamant” – sådan var damkören Girls'n Qvinns julkonsert

Damkören Girls'n Qvinns julkonsert var en balanserad och njutningsfull helhet där alla moment var planerade och utförda på detaljnivå. 

Monica Henriksson hade damkören Girls'n Qvinns i ett säkert grepp under körens julkonsert.
13.12.2022 19:05

Konsertinfo

Konsert: Där ljuset är gavs,  damkören Girls´n Qvinns, dir. Monica Henriksson.
Instrumentalister: Linnea Kujanpää, Oskar Mladenov, Stella Strandberg och Sam Strandberg.
Tid: 10.12.2022
Plats: Ekenäs kyrka
Konserten inleddes med sången Den lilla lågan av Eva Karin Wärberger. Kören stod längst bak i kyrkan och sjöng där igenom sången. Därefter vandrade koristerna i procession mot altaret, sjungande de egna fraserna i ett kanonlikt sammelsurium. Väl framme i kyrkan ramades arrangemanget in med en unison vers. Intågets mellanparti lät som stora kyrkklockor, medan koristernas personliga stämma framträdde då de gick förbi publiken i mittgången.
Under konsertens inledande halva uppträdde kören med klassiska julsånger som Topelius Julvisa, Martti Helas Hiljainen joululaulu och Ave maris stella ur Piae Cantiones. Körens ordförande Mira Strandberg sjöng solosången Det mörknar ute av Topelius. Efter detta parti, uppträdde barnen med sina solostycken. Linnea Kujanpää spelade låten River flows in you på flygeln, med säkerhet och med flinka fingrar. Oboisten Oskar Mladenov spelade Stilla natt; träffsäkert med en stor, stark ton, medan syskonen Stella och Sam Strandberg uppträdde med Varpunen jouluaamuna. Denna sång levererades i ett tacksamt arrangemang där både flöjten och cellon fick agera solist och ackompanjatör turvis på ett stämningsfullt sätt. Programinslaget med musicerande barn och barnbarn var ett uppfriskande moment i julkonsertens annars så traditionella utformning.

Stora framsteg

Kören sjöng härefter julsånger ur en mer lättsam genre; Koppången, Candlelight carol, Stilla natt och Gloria in Excelsis deo för att nämna några. Den sistnämnda i ett svängigt arrangemang av Jan Hellberg.
Det som imponerade mig mest var hur kören som röstverktyg har klivit stora steg framåt. De stämvisa klangerna hade en personlig prägel; andra alten lät mustigt mörk, första sopranen hade en ljuvligt klocklik (och ren!) klang, första alten besatt en sammetslen struktur och andra sopranen ett homogent, tätt, sound. I de flesta sånger blandades dessutom stämmorna på ett balanserat sätt, ingen sångares röst stack ut, utan rösterna smalt samman till en helhet. Arrangemangen skrivna av Emma Raunio passade också kören exceptionellt väl. Sångerna Bereden väg för herran och Härlig är jorden, arrangerade enkom för kören, framfördes med den precision som verken kräver. De rytmiska insatserna var träffsäkra och de fuglika elementen envist och säkert framförda.
Monica Henriksson vägledde sin kör med tydliga rörelser och inputs. Hon höll körinstrumentet i sin hand och stod som en trygg hamn framför kören. Kontakten mellan dirigent och körsångarna var fenomenal, många av koristerna sjöng dessutom hela konsertens repertoar utantill (vilket redan i sig är en bedrift!) men även de som sjöng från noter följde noggrant med ledarens rörelser. Men en liten gest kunde dirigenten få körens borttappade intonation att hitta tillbaka, eller påminna sångarna att texta tydligt för att förmedla lyrikens budskap i ett akustiskt grötigt kyrkorum.

Välplanerad helhet

Konserten var en finslipad diamant där alla moment var planerade och utförda på detaljnivå: När koristerna steg åt sidan och gav utrymme åt solisterna, satte sångarna ner sig samtidigt på sina stolar, på given signal. Under Sam Strandbergs andra solo När det lider mot jul, denna gång spelat på saxofon, stod kören stilla bakom solisten under den första versen. Därefter steg sångarna åt sidan, medan solot fortsatte ända tills koristerna ställt sig mer utspritt, fått ljus i händerna och ljusen tända. Publiken kunde med andra ord fokusera på saxofonsolot, medan kulisserna förändrades utan att vara ett störande moment med distraherande ljud och bild.
GIrls'n Qvinns avslutade sin julkonsert i ljussken.
Konserten avslutades med Stilla natt och Nu tändas tusen juleljus. Utmaningen i arrangemanget av Anders Öhrwall i den sistnämnda sången ligger i att hålla tonarten mellan den tredje och fjärde versen, där ackompanjemanget lämnar kören ensam för att till den avslutande versen återvända. Ifall kören då har sjunkit är detta märkbart. Trots att sången framfördes mot slutet av konserten, då sångrösterna har en tendens att bli trötta, höll koristerna tonarten i a capella versen.
Damkören Girls´n Qvinns är värd alla komplimanger för en välplanerad helhet genomförd med stark drivkraft. Detaljerade konserttekniska lösningar som ett plus i kanten till en balanserad och njutningsfull musikalisk julstund.

ANDRA LÄSER