Gör om, gör rätt. Efter mer än tio års arbete, och beräknade kostnader på närmare en miljon euro, är det beskedet som Ingå kommun fått av Helsingfors förvaltningsdomstol. Det går inte att planera en framtid där glesbygden har mera befolkning. Orsak: glesbygden ska förbli glesbygd. Enligt landskapsförbund och statliga ämbetsverk.
Samtidigt förväntas kommunerna hålla sin ekonomi i balans och utvecklas till livskraftiga enheter med välmående befolkning. De ska locka nya invånare och företag och överlag må bra. Men alltför ofta stöter kommuner som försöker göra just detta på patrull. Högre instanser, som av allt att döma anser sig veta bättre än kommunen själv hur livet på orten fungerar, sätter stopp för framtidsplaner. Så har det gått i Bergvalla i Barösund när det gäller åretombebyggelse och på Marsudden i Sjundeå. Inte heller här sågs kommunens strävan att bygga ut ett nytt område med blida ögon av Närings-, trafik- och miljöcentralen, denna koloss som påverkar snart sagt alla aspekter av kommunalt beslutsfattande.
Kommuner är skyldiga att göra upp planer för hur olika kommunområden ska användas. Lagen säger att kommunen måste uppdatera sina generalplaner "i den mån det är nödvändigt". De planer som görs måste följa markanvändnings- och bygglagen och landskapsplanen. Det betyder att en generalplan inte kan planera tätare bebyggelse på ett område som i landskapsplanen har anvisats som ett så kallat vitt område, alltså ett glesbygdsområde. I den landskapsplan som nu gäller är den huvudsakliga principen att större bebyggelse ska koncentreras till tätorter som också definieras i planen. I Ingå är de här tätorterna tre: kyrkbyn, Degerby och Täkter. Det är här kommunen får växa, inte på andra områden.
