Ångan har gått ur kolen

Industri Ingå kraftverk ligger som i dvala. Fram till årsskiftet upprätthålls startberedskapen men sen är det sannolikt slut på 40 år av elproduktion i Ingå.

Tyst. I pannrummet står kolmalningsanordningarna stilla och ingen verksamhet pågår.
Mira Strandberg
31.08.2016 07:00 UPPDATERAD 31.08.2016 10:40
Allt andas 1970-tal. De illgröna dörrarna, formgivningen av möbler, materialen på ytorna, den gamla instrumentpanelen i ett av övervakningsrummen i turbinhallen. Ingå kraftverk är en produkt av sin tid.
Också storleken på kraftverket återspeglar tidens anda: Finlands industri var inne i en blomstringsperiod och elproduktionen i landet måste tryggas. Planer på atomkraftverk fanns redan under 1960-talet, men 1968 beslutade statsrådet att inte gå vidare med dem. Det statsägda energibolaget Imatran voima fick i stället i uppdrag att se till att trygga elproduktionen fram till 1976 med traditionella metoder.
Lösningen blev Ingå kraftverk, som först planerades som ett oljekraftverk med två enheter som kunde producera 500 megawatt var.
– Energikrisen gjorde ändå att bränslet i stället blev stenkol, säger Henry Sammalniemi, som är platschef på kraftverket.

Byggarna hade en egen by

1972 påbörjades byggandet av den första kraftverksenheten invid Fagerviken i Ingå. Byggandet pågick till 1978, då den fjärde enheten kunde invigas.
– Under byggtiden fanns det tidvis över 1 000 personer på området. Här uppstod en helt egen by med baracker för inkvartering, kiosker, bastur och till och med en bollhall.
Också när kraftverket blev helt färdigt i slutet av 1970-talet var det en mycket livlig arbetsplats; personalutrymmen och arbetsrum är dimensionerade för 400 personer. Byggnadsvolymen i kraftverkskomplexet är närmare en miljon kubikmeter, och våningsytan är lite under 40 000 kvadratmeter.
– På 1970-talet var det viktigt att allt skulle kunna göras själv, så här fanns verkstäder för allt. En träverkstad, en elverkstad, en glasverkstad, en metallverkstad … Vi hade en egen matsal och egen företagshälsovård med läkarmottagning fram till februari 2014, då kraftverket sattes i viloläge.

Ingen trodde på slutet

Ingå kraftverk har alltid varit ett reservkraftverk. Kraftverkets turbiner har snurrat och tystnat i takt med behovet av el på marknaden. Samarbetsförhandlingar har återkommit regelbundet.
– Sedan 1990-talet har verksamheten åkt upp och ner i vågor. Den fulla bemanningen på 400 personer på 1980-talet hade minskat till kring 100 år 2013. Men ingen trodde att kraftverket helt skulle läggas ner, det hade ju alltid behövts.
Chockbeskedet kom den 13 augusti 2013. Fortum meddelade att kraftverket körs ner och upprätthålls av en minimibemanning på kring tio personer. Sedan februari 2014 har kraftverket inte producerat någon el, men alla funktioner upprätthålls för att hålla pannorna och turbinerna i funktionsdugligt skick. Bara den fjärde enheten har stängts helt och hållet.
– Den kördes ner för sista gången självständighetsdagen 2013. De tre andra enheterna kunde i teorin startas upp på nytt när som helst, men proceduren skulle ta ett halvt till ett år.

Ingenjör håller sig till siffror

I dag är det tyst och tomt i korridorerna. Bara några bilar på parkeringen tyder på att det över huvud taget rör sig människor här. Ändå är det alltid någon som är på jobb här dygnet runt, och en väktare gör regelbundna kontrollrundor.
På vår rundtur inne i kraftverkets enhet nummer två fortsätter ödsligheten. Då kraftverket är i gång kräver bullret från maskineriet hörselskydd men nu fylls det skumt upplysta pannrummet bara av ett dämpat surrande och brusande.
– Vi upprätthåller vissa funktioner för att hålla allt i skick. El och värme, pumpar och torkblåsare är sådant som fortfarande är i gång. Turbinerna roteras regelbundet så de hålls i trim och i pannan har vi ammoniakvatten som cirkuleras i systemet några gånger om året.
Här, vid kolmaningsapparaterna och pannans nedre del, syns det att vi har att göra med ett kolkraftverk, för stenkolen har lämnat sina spår både på maskineriet som är i stå och på övriga ytor.
I turbinsalen 11 meter högre upp är det däremot både rent och ljust. Stora fönster täcker den ena långsidan av den 273 meter långa salen. Det här är Jaskas, Taunos, Väiskis och Erkkis högkvarter. De fyra herrarna är de fyra turbinerna som ligger här. Sina namn, målade i gult och grönt på turbinerna, har de fått efter ansvariga arbetsledare under byggtiden eller direktörer på kraftverket. Jaska syftar sålunda på Jaakko Holm, byggprojektschef, Tauno har fått sitt namn efter Tauno Rask, chef för värmekraftverket i Vanaja, Väiski hänvisar till installationschef Väinö Vuorinen och Erkki till Erkki Mikkola, som var chef för kraftverket då den fjärde enheten invigdes.
– Jag talar nog om turbin I, II, III och IV, ingenjör som jag är. Men nog kan det hända att namnen har använts av dem som jobbat här tidigare.

Hittade en tidskapsel

I bortre hörnet av turbinhallen gjorde Sammalniemi ett fynd i våras. Han stötte på en dörr som var låst och som han inte hade nycklar till, så han tillkallade en låssmed.
– När han fick upp dörren ringde han mig och sa "du måste komma och se det här".
Dörren dolde ett arbetsrum som stått orört i tjugo år och fortfarande ser ut som om arbetstagaren bara gått hem för dagen. I en askkopp ligger fimpen efter en cigarill kvar, oanvända biljetter till kafeterian har lämnats på bordet och i papperskorgen finns bortslängda papper med dateringen 23–24.4.1996.
– De apparater som finns här tyder på att personen har jobbat med någon slags underhåll av maskinerna. Ingen har varit här på tjugo år. Att något sådant här kan dölja sig här så länge visar hur stort kraftverket är.
Vilka industrihistoriska skatter som helst kan alltså ännu upptäckas i byggnaderna. Tekniska museet i Helsingfors har varit i kontakt med Fortum och ska komma och kartlägga och bevara information om kraftverket för eftervärlden.
Fortum har meddelat att bolaget har påbörjat förberedelser för att riva kraftverket i Ingå men det slutliga rivningsbeslutet har inte fattats. Fram till dess fortsätter Henry Sammalniemi och hans få kolleger med sina uppgifter. Efter en överföring av personalen till företaget Maintpartner i juli är Sammalniemi den enda Fortumanställda vid kraftverket. Visst kan det kännas vemodigt ibland, men:
– Det här är ett jobb och så måste jag ju ställa in mig på det. Tiden har ohjälpligt gått förbi kraftverket. Kol är inte ren energi.

Ingå kraftverk

Finlands till effekten näst största kraftverk. Då alla fyra enheter kördes producerade kraftverket 1 000 megawatt.
Började byggas 1972. Den första enheten invigdes 1974, den fjärde 1978. Den fjärde enheten stängdes helt 2013. I februari 2014 kördes de tre andra enheterna ned men vissa funktioner upprätthålls.
Fortum har anmält till energiverket att man ämnar lägga ner verksamheten helt vid årsskiftet. Vad som sedan sker med kraftverket är oklart.
En rivningsutredning görs i år. När den är klar fattas beslut om eventuell rivning av kraftverket.
Fortum äger 350 hektar mark kring kraftverket.
I byggnaderna finns över 10 bastur och 100 toaletter.

ANDRA LÄSER