Skärgårdsteatern bjuder på både originaldramatisering och -musik

I Den Lyckliga Ön gräver Skärgårdsteatern där dom står och gör bokstavligen en pjäs om skärgården. Resultatet är en välbalanserat energisk och vacker äventyrsberättelse fylld av både glädje och tanke.

Lo (Antonia Henn) och Fågeln (Astrid Stenberg) står i centrum av Skärgårdsteaterns Den Lyckliga Ön. Repetitionsbild.

Skärgårdsteatern: Den Lyckliga Ön

Dramatisering av texten och på scenen: Antonia Henn, Astrid Stenberg, Joel Forsbacka, Martin Paul.
Originaltext: Marit Törnqvist. Ljuddesign och musikarrangemang: Oscar Fagerudd. Musik och sångtexter: Martin Paul. Scenografi: Lars Idman. Producent: Emelie Zilliacus.
Skärgårdsteaterns pjäs Den Lyckliga Ön är baserad på en barnlitterär förlaga av Marit Törnqvist, men Lars Idmans scenografi som möter en redan då man bänkar sig i den ännu upplysta salen också nickar mot en annan klassisk och älskad familje- och skärgårdsförfattare: scenen domineras nämligen av en charmigt väderbiten träkonstruktion som för tankarna till de sjömärken och andra fantasifulla drivvedsbyggen som allt som oftast dyker upp i Tove Janssons berättelser eller hennes vackra illustrationer.
Blotta åsynen av den försätter mig genast i en lämplig skärgårdsstämning även om min egen resa till premiären i Spjutsund gått med buss mellan åkrar och skog.

Originaldramatisering med ackompanjemang

Konstruktionen, som så småningom ska visa sig vara en flotte, samsas med en uppsättning instrument. Den Lyckliga Ön är nämligen inte bara en originaldramatisering av ett litterärt verk utan också musikteater med originalkomponerad musik, signerad Martin Paul med arrangemang av Oscar Fagerudd.
Pauls sångtexter är finurliga nog att riva av regelbundna skratt och musiken är barnvänligt medryckande utan att för den skull kännas simpel eller repetitiv, trots att pjäsen hinner rymma ett ansenligt antal låtar. Min personliga favorit är en Vladimir Vysotskij-inspirerad filosofisk svada levererad i duett av Paul och Joel Forsbacka, som med sitt dragspel också ger flera av sångnumren den nödvändiga skärgårdsstämningen.
Flotten tillhör berättelsens huvudperson Lo, som spelas av Antonia Henn. Lo driver omkring i en flotte på jakt efter ett botemedel för sin rastlöshet då hen stöter på en fågel med det inte onödigt komplicerade namnet Fågel, spelad/styrd av Astrid Stenberg. Båda två är scenkonstnärer som jag tidigare sett främst i mer experimentella sammanhang och det är fascinerande att se dem applicera sina talanger på en så annorlunda genre.
Deras komiska samspel fungerar väl, kryddat av Henns smidiga och expressiva mimikskiften och Stenbergs fysiska komik som väcker liv i en sympatisk liten måsdocka (också signerad Idman).
Antonia Henns och Astrid Stenbergs komiska samspel fungerar väl. Den sympatiska lilla måsdockan är gjord av scenografen Lars Idman. I bakgrunden Joel Forsbacka. Repetitionsbild.

Skickligt men relativt skonsamt röstskådespel

Båda två gör också sitt för musiken: Henn hanterar solosångnumren som en huvudrollsinnehavare bör och Stenberg lyckas med konststycket att manövrera en kväkande, pipig måsröst genom ett helt sångnummer utan att tappa balansen. Den senare sköter överlag sitt röstskådespel på ett imponerande sätt som skonsamt lägger in nyanser och mestadels undviker den sockerhöga excess som kan väcka gåshud i föräldrar eller andra närstående som allt för ofta exponerats för ljudet av en yngre familjemedlems barnprogram.
De yngre utgör en avsevärd andel av publiken och sträcker sig glädjande nog fram till första raden, som lämpligt för en pjäs riktad till alla åldrar.
Även om den komiska ådran, de svängande tonerna och de filosofiska stråken av reaktionerna att döma väcker gott om genklang också bland de vuxna, så är siluetterna av små huvuden som likt hypnotiserade svänger från sida till sida i total fokus på karaktärerna och berättelsen kanske ändå den tyngsta komplimangen som Skärgårdsteaterns arbetsgrupp och ensemble kan få.
I en era av stenhård multimedial konkurrens där skärrade vuxna ojar sig i kapp över teknologins verkliga eller inbillade förmåga att erodera ännu inte färdigt utvecklade estetiska sinnen och koncentrationsförmågor är Den Lyckliga Ön ett betryggande exempel på att teaterns magi fortfarande kan förtrolla.


Skärgårdsteatern besöker Walhalla i Barösund 28.7 klockan 19, och Rigårdsnäs i Porkala, 29.7 klockan 19.

ANDRA LÄSER