Gårdskarlen i det ryskägda huset i Lappvik har inte fått lön på sex månader – värmen kan slås av i huset efter sommaren

I Lappvik ägs två större bostadshus av den ryske oligarken Boris Rotenberg husbolag vid namn Asunto Oy Lappohjan kerrostalot. Invånare i husen har ännu inte kunnat betala sin hyra och gårdskarlen har varit utan lön i sex månader.

Eila Ek flyttade in i huset i Lappvik för över 50 år sedan. Hon har inte kunnat betala sin hyra sedan sanktionerna mot Ryssland infördes.
I mars fick Hangö stad ingripa med ett eget elavtal till huset i Lappvik när elen plötsligt slogs av, eftersom sanktionerna gentemot Ryssland hade gjort det omöjligt för de ryska ägarna att betala sina räkningar. Elen betalas ännu av staden, men nu är det värmen som är problemet. Bolaget som sköter fjärrvärmen har gjort en påstöt till ägarnas representant om att värmen slås av till hösten ifall räkningarna inte betalas.
När Hangös stadsdirektör Denis Strandell intervjuades av HBL i mars hade han inte fått kontakt med ägarna. Strandell har nu flera gånger lyckats vara i kontakt med ägarnas representant.
– Tyvärr har vi inte fått nån långsiktig lösning ännu, säger Strandell.
Om inte sanktionerna mirakulöst skulle avskaffas gentemot Ryssland, så skulle en möjlig lösning vara att staden eller en tredje part skulle köpa upp huset. Det är knepigt då ägarna inte kan genomföra transaktioner eller förtjäna något på egendomen.
– Enligt en lösningsmodell så kunde köpesumman ligga vid ett konto via Utsökningsverket, och när sanktionerna försvinner så kunde summan gå till ägarna, berättar Strandell.
Utsökningsverket har beslagtagit alla aktier för husen och enligt Strandell har de inte visat intresse för att betala för värmen.
– Enligt min mening borde de ha en skyldighet att sköta om fastigheten så att inte värdet försämras, vilket det förstås gör ifall el och värme slås av, säger Strandell.
Strandell berättar att ägarnas representant förhandlat med finansministeriet i Luxemburg och försökt finna en lösning ifall ett konto skulle kunna öppnas därifrån så att räkningarna kunde betalas den vägen. Detta skulle övervakas av myndigheterna och ske med sanktionerna i beaktande.
– Förhoppningsvis kan det lösas innan hösten och kylan kommer, säger Strandell.
I de två husen i Lappvik är det enbart hyresgäster i 15 av cirka 60 lägenheter.
I Lappvik råder det en lugn stämning vid husen. Det är tyst och till viss del ödsligt i området. Bara enstaka personer syns till. På sin soliga balkong sitter Eila Ek som flyttade till huset när hon började jobba i laboratoriet på Koverhar stålverk på 70-talet. Hon har bott i huset i Lappvik i 55 år. Enligt henne så har det varit problem med hyresbetalningen redan för två år sen.
– Det började för två år sen, men nu i sex månader så har inte hyran gått igenom och pengarna har bara kommit tillbaka när jag försökt betala, berättar Ek.
I huset är det bara 15 av cirka 60 lägenheter som är bebodda. Ek berättar att husen länge varit relativt tomma, men genom åren har det ändå funnits gott om hyresgäster, till exempel flyktingar och fabriksarbetare. 2007 köptes husen av oligarken Boris Rotenberg och husbolaget blev Asunto Oy Lappohjan kerrostalot. De har inte fått någon närmare information om situationen, men via staden och gårdskarlen så har hyresgästerna kunnat följa med situationen. Ek är aningen orolig, men ändå hoppfull att det kommer lösa sig hur det än blir.
– Men det skulle kännas väldigt annorlunda att bo någon annanstans, säger Ek.
Eila Ek trivs i huset och har inte upplevt några större problem där förut.
Gårdskarl Mihail Dartsasvili bor själv i huset och har upplevt situationen som förvirrande.
– När elen gick i mars vände sig hyresgästerna till mig och frågade om vad som händer och jag kunde inte ge dem något svar, berättar Dartsasvili.
Han berättar att Rotenberg, som äger huset, var mitt inne i processen att sälja husen, men att det blev omöjligt när sanktionerna slog till.
Dartsasvili har varit gårdskarl i huset i 12 år och har, utan förvarning, inte fått någon lön på sex månader. Han verkar inte alltför påverkad av situationen, men han är förstås uppgiven över att inte veta vad som kommer hända.
– Jag klarar mig, men det är inte särskilt trevligt att vara utan lön i sex månader, berättar Dartsasvili.

ANDRA LÄSER