"Oj, tog det slut redan?"

Mira Strandberg
03.06.2017 07:00

Intervju

– Om jag skulle göra om mitt yrkesval skulle jag göra helt lika. Jag har tyckt om varje dag, också när det har varit jobbigt, säger Helena Lönn, som de senaste sju åren varit rektor för byskolorna i Kyrkslätt och nu går i pension.
Hennes lärarkarriär började 1981 och hon hann jobba i Esbo, Sibbo och Korsholm innan hon 1986 landade som lärare i Oitbacka skola. Där blev hon kvar.
– Det var som en större familj, atmosfären där fick mig att trivas direkt.
Hon blev snabbt föreståndare för skolan och var det fram till 2005, då blev rektor för Evitskog, Sjökulla och Oitbacka skolor. 2010 blev hon rektor för alla byskolor som då fanns kvar: Sjökulla, Oitbacka, Bobäck, Karuby och Friggesby.

Optimalt med 100 elever

Hennes bakgrund och erfarenhet gör henne till en förespråkare för lite mindre skolor, eftersom helheten är hanterligare och kontakten med elever och föräldrar lite närmare.
– Men frågan är vad är mindre i skolsammanhang? 20-30 elever tycker jag är för lite ur elevens synpunkt. Jag tror att det optimala är skolor på kring 100 elever.
Just så stor blir också Sjökulla skola då det nya skolcentret invigs vid årsskiftet. Processen med skolcentret har varit lång, och nu lämnar Lönnfors skutan precis innan nybygget står klart.
– Det hade förstås varit roligt att vara med och se hur det blir när det blir färdigt. Men å andra sidan har jag alltid vetat att jag kommer att sluta när jag fyller 60. Jag har aldrig tänkt att jag skulle jobba längre.

Har saknat undervisningen

Hon lämnar Sjökulla vid gott mod, men tiden har gått fort.
– Det känns nog lite att oj, tog det slut redan?
Hennes uppgifter kommer att delas på två personer, en för Sjökulla och en för Bobäck och Karuby. Båda ska ha undervisning.
– Det är en bättre lösning. Jag har saknat undervisningen de senaste sju åren. Som rektor är det bra att ha kontakt med det praktiska arbetet.
Några direkta råd och tips vill hon inte lämna åt sina efterträdare. Även om erfarenheten har gett henne en god utsikt över jobbet tror hon att alla måste hitta sin egen väg.
– Det är som att bestiga ett berg. Ibland rasar man ner och det gör ont, men alla måste hitta sin egen väg. Jag kan inte säga att de ska fortsätta klättra från toppen av berget.

ANDRA LÄSER