För tjugo år sedan tog Elvi Rangell ett radikalt beslut. Hon var trött på sitt jobb, och ville börja måla, trots att hon inte tidigare hade sysslat med konst. Hon beslöt sig för att börja studera måleri, och på den vägen är det.
Utställningen i Hangö består av ett större antal abstrakta tavlor, de flesta i riktigt stora format. Verken kan indelas i två serier, en i blågröna och en i gråvita nyanser. De gråvita tavlorna har även vissa mer konkreta element i form av röda bär placerade på strategiska ställen på duken. En tavla som hänger litet för sig själv i lokalen går i helt andra, mörka röda och gröna toner. Den känns litet vild och oberäknelig, och spontant känner jag att jag gärna hade sett några till ur den serien.
De flesta tavlorna har på ytan ett lugn över sig. Färgerna är harmoniska och vackra, men någonstans under ytan bubblar det. Lagren av färg är många, tjocka och ju längre man betraktar verken, desto mer spännande detaljer stiger fram. Detaljer som bara jag kan se och tolka. En annan person kanske ser något helt annat, vilket är charmen med denna typ av abstrakta konstverk.