Sällsynt fall av fästingvirus i Raseborg

SjukdomBromarvbon Lis-Marie Nyman har insjuknat i virussjukdomen TBE, en sällsynt sjukdom i Väst­nyland. Nu berättar hon sin historia i hopp om att sprida­ informationen vidare.

På bättringsvägen. Lis-Marie Nyman drabbades av den aggressiva fästingsjukdomen TBE.

Lis-Marie Nyman kände sig hängig en längre tid i början av sommaren och på midsommaren drabbades hon av hög feber.

Febern sjönk, men hon fick sedan problem med sitt blodtryck som annars alltid varit högt. Nyman har under en längre tid ätit blodtryckssänkande medicin.

– Jag försökte mäta mitt blodtryck hemma, men apparaten visade bara error. Jag var så slut att jag inte kunde stå på benen.

Söndagen den 25 juni, två dagar efter midsommar, åkte Lis-Marie Nyman för första gången in till Raseborgs sjukhus för vård.

Ut och in på sjukhuset

Läkarna på Raseborgs sjukhus ansåg att Nyman ätit mycket vätskedrivande och gav som anvisning att hon skulle sluta äta vätskedrivande och blodtryckssänkande medicin för att stabilisera blodtrycket.

Sagt och gjort, Lis-Marie Nyman återvände hem till Rävvik i Bromarv efter fyra dagar på sjukhuset. Nyman hann vara hemma i endast en dag innan blodtrycket började stiga till för höga värden igen. Läkaren hade meddelat Nyman att hon skulle börja äta medicinen igen om det här hände.

– Jag började samtidigt lägga märke till att jag ständigt hade en tryckande känsla i huvudet. Jag tänkte att jag främst var trött efter sjukhusvistelsen.

Efter några dagar återvände febern. Nyman berättar att febern ständigt låg runt 40 grader.

– Det var då min man Henrik sade att vi måste till sjukhuset på nytt.

Raseborgs läkare misstänkte inget

När Nyman kom till Raseborgs sjukhus 8 juli fick hon höra att hon direkt skulle tas in för vård.

– Läkarna och sjukskötarna tog en massa prover för att ta reda på vad som var fel med mig.

Läkarna misstänkte bland annat att Nyman fått sorkfeber.

– Egentligen hade de nog kanske inte någon aning om vad det var jag hade.

Lis-Marie Nymans son, Daniel Nyman, hade googlat mammans symtom och misstänkte redan då virussjukdomen TBE. Läkarna frågade då om hon vistats i riskområdena Åland och Åboland där TBE är vanligt. Svaret var nej.

– Då sade de att det inte är helt omöjligt, men väldigt osannolikt att jag har TBE.

Akut till Helsingfors med ambulans

Sonen Daniel Nyman försökte övertala läkarna och sjukskötarna om att mamma Lis-Marie kunde ha TBE. Läkarna på Raseborgs sjukhus hade svårt att tro att det skulle vara TBE eftersom sjukdomen är ytterst ovanlig i Västnyland.

Läkarna ringde till en infektionsläkare i Helsingfors för konsulthjälp.

Infektionsläkaren fattade beslutet att Lis-Marie Nyman skulle skickas till Mejlans sjukhus i Helsingfors eftersom hon var i mycket dåligt skick. Nyman hade bland annat svårt att andas i det här skedet.

– En av effekterna av min TBE är minnesförlust. Jag kommer inte ihåg någonting från de dagar då jag var som sjukast.

Lis-Marie Nyman fördes till Mejlans sjukhus med ambulans eftermiddagen den 11 juli efter fyra dagar på Raseborgs sjukhus.

– Jag har till viss del min son att tacka för att jag kom i väg till Helsingfors. Han övertalade personalen i Ekenäs.

Väl i Helsingfors fick Nymans anhöriga besöka henne i endast några minuter. Det här för att hon inte skulle anstränga sig genom att prata då hon hade problem med andningen.

Det togs ett ryggmärgsprov på Mejlans sjukhus och 14 juli konstaterades det officiellt att Lis-Marie Nyman hade virussjukdomen TBE.

– Jag kommer endast ihåg små bitar av min sjukhusvistelse i Helsingfors.

Nyman riktar ett stort tack till sjukhuspersonalen för deras service.

– Jag är väldigt tacksam. Jag var aldrig ensam och läkarna pratade svenska med mig i Helsingfors och i Lojo. På jouren i Raseborg kunde läkaren däremot inte svenska, vilket var en besvikelse.

Sjukdomen rehabiliteras

Lis-Marie Nyman skickades till Lojo sjukhus för rehabilitering den 16 juli.

– Vid det tillfället var jag ännu helt sängliggandes och hade inte provat på att stiga upp.

TBE-viruset har bland annat lett till skakiga och darriga händer.

– Det kändes som om telefonen vägde ett ton och jag fick inte den påslagen eftersom jag skakade så mycket. I början kunde jag inte heller att skriva då jag testade.

Nyman har också svårt att röra på sig. Då hon skrevs ut från Lojo sjukhus för lite mer än en vecka sedan fick hon en rullator med sig hem som hon använder vid behov.

Kampen om att tillfriskna

Talet blev i samband med insjuknandet långsammare och lite otydligt, men har sedan dess förbättrats. Nyman säger också att hon inte skakar lika mycket mer, men att det kan bli ett bestående problem.

– Läkarna har svårt att säga hur det blir. Det kan bli bättre och gå över eller så inte.

Lis-Marie Nyman känner sig fortfarande stundvis illamående och har huvudvärk.

– Jag insåg aldrig själv hur hemskt det egentligen var i och med mina minnesluckor.

Anhöriga har hjälpt Nyman med minnesluckorna och har varit ett stort stöd den här sommaren.

– Jag är glad över att vara i liv när jag hör vad de berättar. Det var hemskt. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla nära och kära, vänner och övriga bekanta som sänt mig varma tankar. Nu kämpar jag för att bli bättre, säger Lis-Marie Nyman.

ANDRA LÄSER