Kirskål och annat ätbart

Matkulturen lyfts fram på olika sätt i den färska västnyländska årsboken.

I köket. Maskrosblad, maskrosblommor, groblad, mjölkört, fetknopp, kirskål och rölleka är fina ingredienser. Bilden ingår i årsboken.

Bok: Västnyländsk årsbok 2018. Utgivare: Västnyländska kultursamfundet. 132 sidor.

Maskrosor, nässlor, vresros och kirskål är inte enbart livskraftiga växter som ofta slår rot på ställen vi inte önskar, utan också användbara ingredienser i olika maträtter.

Maskrosornas blad passar i sallader och pajer, nässlor kan man koka soppa på och vresrosbladen kan bli sylt eller gelé. Finskuren kirskål igen kan utgöra fyllning i en smarrig paj tillsammans med till exempel basilika, skinka och getost.

Det här berättar Tarja Kvarnström i sin artikel i årets västnyländska årsbok. Skriften utges av Västnyländska kultursamfundet och den aktuella publikationen som utgör nummer 41 i ordningen har matkultur som tema.

I år även recept

Tarja Kvarnström skriver om vilda örter och växter som mat och i hennes artikel får vi också läsa om hur bland annat groblad, rölleka, mjölkört och granskott ska plockas och behandlas för att landa i köket som lämpliga ingredienser.

Skriften fungerar den här gången också som en liten kokbok. Tarja Kvarnström bjuder på två recept – ett på snålsoppa och ett på kirskålspaj – medan Mary Kuusisto lägger fram ett recept på en paj med malabarspenat och lök.

Mary Kuusisto skriver om odling av exotiska men ätbara växter, såsom korila, bittergurka, nankingkrysantem, ostronört och rankspenat.

Att äta vildörter och ogräs är inget nytt ens hos oss. Det berättar Matias Kaihovirta, som presenterar den mer eller mindre påtvingade matkulturen bland arbetarna i Billnäs för 100 år sedan då livsmedelskrisen bidrog till att även mossa och lav fick duga som föda.

Artikeln är en välkommen påminnelse om hur knapert det kunde vara i Finland för endast ett sekel sedan.

Hans Brenner bidrar med en text om kvarnarnas historia i västra Nyland.

Trender lyfts fram

Mathantverket seglar i medvind i vår region, som stått och skall stå värd för de finländska mästerskapen i genren. Mona Salama skriver om FM-tävlingarna och vad de innebär för matkunnandet här. Följande mästerskap hålls den 21–23 mars, i Raseborg.

Bitte Westerlund presenterar regionens rekoringar, Slow Food-rörelsen och den verksamhet som föreningen Slow Food Västnyland bedriver. Hon berättar också om en planerad skrift, en västnyländsk matbok.

Det är en läcker mathelhet som dukas upp på årsbokens sidor, även om den årliga matmarknaden på Mangs gård i Ingå och dess arrangörer inte behandlas den här gången.

Diger krönika

Den traditionella översikten över det gånga året i landsändan omfattar hela 53 sidor. Krönikeförfattaren och tillika årsbokens redaktör Sophie Kawecki har igen gjort ett grundligt jobb. Hon lyfter fram allt från vargdebatten och den förödande trafikolyckan i Lappvik till händelserna inom kulturen, idrottsprestationerna och nya satsningar inom näringslivet.

Vi påminns igen om hur mycket det händer i vår region. Västnyland är definitivt ingen avsomnad avkrok.

Sophie Kawecki noterar i både förordet och krönikan att det offentliga samtalet känns tystare, då VN numera i sin pappersversion utkommer endast två dagar i veckan. Hennes personliga iakttagelse kan inte ifrågasättas.

För tidningen gäller det hur som helst att fortsätta streta och göra sitt bästa. VN har en viktig roll i samhället och axlar på flera områden ett ansvar som ingen annan verkar kunna bära.

Kultursamfundets verksamhetsledare Annette Ström som fungerat som bildredaktör och stått för ombrytningen har gett årsboken ett smarrigt yttre. Skriften är välillustrerad och många personer bidrar med proffsiga bilder, däribland fotograferna Kevin Stewart, Emilia Nyberg och Johan Ljungqvist.

ANDRA LÄSER