Finlandssvensk chauvinism

Finlands självgoda svenska elit gjorde den största ogärning bland språkgrupperna någon kunnat göra.

När Sverige tvingades avstå Finland åt Ryssland gav de finnarna en gåva som få tänkte på den tiden. Det visades i finnarnas knutna händer, äntligen fanns chansen att kunna ge finska språket den status som torde ha varit självklar för alla. Även för översittarna, finlandssvenskarna.

När det sedan gick decennier efter decennier blev allt flera intresserade av finskans framtid i Finland. Men inte de konservativa med svenska som modersmål. Varför fanns det så litet intresse från de svenskspråkiga att ge den stora majoritetsbefolkningen samma rättigheter? Kunde risken enligt de svenskspråkiga bli att gå i finnarnas ledband? Givetvis, även om ingen vågade säga det högt, var de i själva verket rädda för finskans framgång.

Objektivt sett kan man påstå att finlandssvenskarna såg den finsktalande befolkningen som ett lägre kast, och bemöttes därefter. Till all lycka fanns bland befolkningen kloka krafter som ansåg att båda språkgrupperna bör ha samma grundrättigheter. På grund av de bättre skolade svensktalandes sätt att se ner på finnarna, samt deras sätt att behandla dessa godtyckligt för att visa sin makt, föddes hos den finsktalande befolkningen så stora motsättningar mellan språkgrupperna, som till och med i dag ännu är djupa i de stora folklagren. Trots att det gått mera än ett sekel från dessa tider sitter ännu taggen djupt i den finländska folksjälen. Därför finns det föga hopp bland oss svensktalande att få finnen intresserad för våra önskemål.

Det ropas och förfäras hur finlandssvenskarna mister sina domäner. Är detta svårt att förstå? Det hjälper föga hur mycket SFP och Folktinget gråter över domänförlusterna med beklagande av högre svenskspråkiga nissar och nassar. Det är att ropa förgäves. Det finns inte den ringaste chans att svenskarnas ställning i vårt land kan behållas på samma nivå som i dag särskilt många år till.

Orsakerna är lätta att förstå. För det första har vi inte för närvarande en enda stark finlandssvensk politiker som kan hävda sig i dagens finska politik. En som kunde vara trovärdig i det finska lägret. För det andra kan vi inte tro på en sådan utopi att någon eller några från de finska partierna plötsligt skulle visa intresse för finlandssvenska intressen. Varför har det blivit sådant förakt mot oss svensktalande bland de stora folklagren från finskt håll? Det ärligaste svaret måste bli, att de svensktalandes totala brist att kunna bemöta finnarna på ett sätt som skulle visa, om viljan finns, att man kan leva sida vid sida som lika värda.

Tyvärr förstörde de svenska översittarna, som Runeberg skrev om Sven Dufva. Precis tvärtom! Många gånger är sanningen svår att medge. Att språktvister ännu fyller många spalter bör vi i rättvisans namn medge. Finlands självgoda svenska elit gjorde den största ogärning bland språkgrupperna någon kunnat göra. Denna totala missbedömning länder ingen till heder. Det måste vi medge. Vi må vara tacksamma så länge vi får sjunga Modersmålets sång på vårt eget modersmål.

Tage Finnberg

Karis

ANDRA LÄSER