Är det rimligt att man i nuläget måste vänta i åratal på att få beslut i ett domstolsärende? Ett färskt exempel är fallet med en mongolisk sjukskötare, som var tvungen att vänta nästan två år på att domstolen behandlade hennes avslagna ansökan om uppehållstillstånd i Finland. Hon vann fallet till slut, men bestämde sig för att flytta från Finland (artikel i Helsingin Sanomat 10.12.2022). Personligen har jag erfarenhet från fallet med min mormor Ethel Storsjö, där domstolsprocessen pågick nästan tre år: från hösten 2019 till sommaren 2022.
Orsaken till de långa behandlingstiderna är bristen på domare och åklagare. Personalen inom domstolsväsendet har klart minskat under 2000-talet. Resursbristen har lett till att domare och åklagare är hårt pressade. De hinner inte sköta alla uppgifter under arbetstid och klienterna får lida. Staten har inte gett domstolarna tillräckligt med pengar för att de ska kunna sköta sina uppgifter inom rimlig tid.
De långa behandlingstiderna innebär att den som fallit offer för brott eller orättvisor måste vara redo att processa flera år för att få upprättelse. Det är många som ser det som ett övermäktigt projekt. Många väljer att låta saken vara, istället för att besvära sig till domstolen. Jag har kontaktats av personer som blivit orättvist behandlade i t.ex. social- och hälsovårdsfrågor, och många upplever att en domstolsprocess är alltför långsam för att underlätta deras situation. Rättvisa i dessa fall skipas inte, då ärendena aldrig når en domstol. I åratal kan de här personerna leva utan en service som de egentligen skulle ha rätt till.
I en färsk redogörelse av statsrådet konstateras att rättsvården behöver ett årligt tillskott på 90 miljoner euro för att kunna fungera. Utan tilläggspengar kommer domstolsärenden att behandlas allt långsammare. Vi måste skrida till verket: utan fungerande domstolar skipas inte rättvisa.
Karin Cederlöf, jurist, fullmäktigeledamot i Västra Nylands välfärdsområde
