50 år av motellverksamhet

Inkvartering En hel del har förändrats sedan Motel Marine slog upp sina dörrar 1966. Det är större, har en restaurang och kundskaran har till viss del förändrats. En sak som dock kvarstår är den familjära känslan.

– Jag sade att jag inte kommer börja åka ut med en båt och att jag inte heller vill ha någon större gård att sköta. Så vi valde till sist det blåa huset vid Basatorget, säger Linnea Gärkman-Karme.

På bordet framför henne ligger svartvita fotografier från både motellet och deras sommarbostad. Efter kriget blev det vanligare för familjer att skaffa en sommarstuga och Gärkman-Karmes familj var inget undantag. Att de däremot skulle starta en motellverksamhet invid bostaden hade de vid köpet ingen aning om.

Då hon startade verksamheten fanns det åtta familjerum och fyra enrummare som hon kallar för svärmorsrum. I dag består motellet av 45 rum och antalet platser har därmed ökat från 40 till 125 stycken. Dessutom ingår numera två stugor och stället Vitsand i verksamheten.

Under årens lopp har motellet har hunnit byta ägare tre gånger. Sedan 2008 är det Heidi Jousmaa som äger stället. Hon tog över efter tidigare chefen Nic Jaschinsky som drev stället 1992 till 2008.

– Det kändes naturligt att ta över när Nic skulle bli pensionär och frågade om jag var intresserad, säger Jousmaa.

Hon började sommarjobba som städare på motellet redan som 13-åring.

Omtyckt område

Vi spolar tillbaka tiden till sextiotalet. När husköpet var gjort var det dags att börja restaurera det museiskyddade huset. För att ge plats för hela familjen förstorades huset och det blev i slutändan till en året runt bostad.

– Vi gillade att bjuda ut bekanta till Ekenäs så huset behövde vara lite större. Alla tyckte alltid att staden var så vacker och ville gärna också ha en villa där. Det var då vi fick idén att starta en motellverksamhet, säger Gärkman-Karme.

Hon var bekant med kundbetjäning sedan tidigare då hon efter kriget börjat driva en restaurang i Helsingfors. När tomterna bredvid deras sommarbostad blev till salu slog de till och köpte dem.

De första rummen som byggdes var som små lägenheter med plats för fyra bäddar och med egen kokvrå. Utöver dem fanns det fyra så kallade svärmorsrum. Gärkman-Karme och hennes familj hade rest en hel del i Europa och då insett hur knappt utbud det fanns av familjerum.

– Vi blev alltid tvungna att dela upp oss så att jag bodde med det ena barnet och det andra med min man. Det var inte så kul när man var på resa tillsammans.

Finskspråkig kundskara

Många av familjen Gärkman-Karmes bekanta och första gäster var finskspråkiga helsingforsare.

– När jag skulle gå till turistbyrån för att hämta turistbroschyrer åt gästerna fanns det till en början inga sådana på finska, säger hon.

Hon berättar att Ekenäs inte fanns på den finskspråkiga kartan utan staden besöktes främst av svenskspråkiga turister. Men i och med motellet introducerades orten även för de finspråkiga. Motel Marine blev snabbt populärt och utökade från 40 till 70 platser. På somrarna tog motellet emot turister och om vintrarna bestod kundskaran av försäljare och företag.

– Försäljarna hyrde ofta ett stort rum som vi sedan förberedde med bord och klädstång ifall det behövdes. Man lärde sig snabbt vad de ville ha. När Dollan som sålde kläder från Stockmann ringde visste man direkt hurudant rum hon skulle ha och att hon behövde plats för kläder, säger hon.

Motellet är fortfarande fullbokat om somrarna, medan vintrarna är lugnare. Tidigare var det vanligt att fabriker såsom Koverhar bokade in montörer som behövde boende för en månad.

– De hade alltid en månads produktionsstopp då montörer reparerade i fabriken, säger Nic Jaschinsky, som alltså ägde motellet 1992–2008.

Nu när fabriker som Koverhar lagts ner drabbas motellet hårdare om vintrarna. Nuvarande ägaren Jousmaa säger att byggnadsprojekt och seminarier fortfarande ger kunder, men att antalet har minskat.

– På somrarna är det sen igen så fullt att vi bra skulle kunna ha 30 platser till.

Viktig restaurangverksamhet

När motellet startade sin verksamhet fanns det inte någon restaurang, den byggde Jaschinsky 1997. Den ligger i den delen av motellet om tidigare var en del av Gärkman-Karmes bostad.

– Gästerna började försvinna och företagskunderna blev allt viktigare. De behövde en restaurang för sina arbetare, säger han.

Eftersom huset är arkitektskyddat krävdes det en hel del pappersarbete innan restaurangen kunde byggas och receptionen kunde förflyttas dit den är i dag. Där den gamla receptionen fanns finns numera en motellsvit med bastu.

– Restaurangen är ännu väldigt viktig, speciellt om vintrarna då ortsbor är den största kundgruppen, säger Jousmaa.

Hon försöker stödja lokala företagare genom att köpa många ingredienser av dem.

Mångspråkiga ägare

Även om motellets kunder i många fall har varit finskspråkiga, har ägarna fått använda sig av många språk. Gärkman-Karme listar svenska, finska, engelska, tyska, lite ryska och lite franska bland de språk som hon har haft nytta av under sin tid som motellägare.

– Mest talade vi förstår engelska och ibland fick man ta till handrörelser för att förklara saker. Men de gick bra de med, säger Jaschinsky.

På ett år hände de att han ta emot nämnare 27 olika nationaliteter. De skulle precis som nu meddelas till myndigheterna vilka som bodde på motellet. På Gärkman-Karmes tid tog det däremot lite längre tid än dagens knapptryck.

– Vi bokförde vem alla som övernattade och det skulle sedan föras till poliskamreren. Jag brukade skoja att om man letade efter mig kunde man alltid hitta mig på polisstationen, eftersom jag måste gå dit så ofta, säger hon.

Alltid jobbet i tankar

Då Gärkman-Karme sysslade med verksamheten blev det många bilturer mellan Helsingfors och Ekenäs då hon tillbringade mycket tid på jobbet. Även Jousmaa och Jaschinsky känner igen sig i påståendet.

– Man är alltid på jobbet, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, säger Jaschinsky.

Varken han eller Jousmaa har någonsin haft motellet stängt och hon tillägger att hon nästan alltid finns på plats.

– Att ha ett motell är inte ett jobb utan en livsstil.

Ingen av motellägarna ångrar dock att de började med verksamheten.

– Det bästa med jobbet är människorna. Det finns de som kommer på nytt varje år och alltid vill ha samma rum samma vecka, säger Jaschinsky.

Jousmaa tillägger att man också lär känna många av gästerna.

– Det blir mer familjärt och inte som på en stor kedja.

Bland motellets gäster har det funnits både mer eller mindre berömda gäster, allt från filmproducenter till artister. Även de önskar sig samma rum när de kommer på nytt på besök.

Mera aktiviteter

I början krävdes det inte lika mycket övrig verksamhet för att locka kunderna. Den nuvarande ägaren har däremot fått tänka mera på aktivitetsaspekten. I år börjar de hyra ut ståupp-bräden, så kallade sup-bräden.

– Det är också tur att motellet har ett så fint läge helt i centrum. Det är nära till allt, säger Jousmaa.

Hon har drivit motellet i snart åtta år och det ser inte ut att bli någon ändring på det.

– Det känns som att jag just skulle ha börjat.

I dag 11.6 firas jubileet med kaffe och kaka klockan 15-17. Särskilt välkomna är alla gamla arbetare och drivande krafter som hjälp till under årens lopp. På kvällen fortsätter det med program på terrassen från och med klockan 18.

Motel Marine

Öppnade 16.4.1966.

Tanken bakom namn var att det skulle vara internationellt och samtidigt ha en koppling till fritidshamnen som ligger bara ett stenkast bort.

Högvärderat med design

Huset är designat av arkitekten Eric Adlercreutz.

Lamporna designade av Svea Winkler.

Möblerna var och är till en stor del av Alvar Aaltos design.