Alla känner Mark Levengood, konstaterade producenten Daniel Lindholm inför biljettsläppet till Levengoods föreläsning i Ekenäs i november. Tydligen hade han rätt – biljetterna sålde slut. En extra föreställning har lagts in den 17 november klockan 15.
Men regionen är inte helt obekant för Levengood heller.
– Som ung finlandssvensk i Helsingfors är Västnyland en aktiv del av ens liv. Jag är dessutom från Esbo, jag bodde i Gäddvik när jag var ung. Jag fick mina första recensioner i Västra Nyland när jag var tonåring. Det betydde mycket. Jag blev konfirmerad i Karis, jag studerade vid Lärkkulla. Jag var också ledare på några skapande läger för barn i Ekenäs- och Hangötrakten, säger han.
Kunde ha varit värre
När vi rings har det gått tre dagar sedan det svenska riksdagsvalet. Inför valet tog Levengood och hans man Jonas Gardell ställning mot Sverigedemokraterna. Partiet fick 17,6 procent av rösterna och blev tredje störst i valet.
– Vi följde valet med stor spänning hemma. Jag är glatt överraskad av resultatet. Jag trodde stödet för Sverigedemokraterna skulle bli ännu större än det faktiskt blev.
Levengood säger att han betraktade valet 2018 som ett ödesval redan för länge sedan.
– Om ytterligare fyra år har populisterna inte samma chans, tänkte jag. För då har Trump varit så länge vid makten att man ser konsekvenserna av idiotstyre. Så jag är jätteglad att det inte gick bättre för SD än så här.
Så du är inte rädd för de extrema högervindarna?
– Jag är orolig. De hinner ställa till med stor skada på sin väg. Finland och Sverige har långa demokratiska traditioner. Jag är rädd för att man försöker riva ner dem till exempel genom att inskränka på pressfriheten. SD har explicit sagt att de vill stoppa queer- och hbtq-forskning. De har sagt lika om min svåger Mattias Gardells forskning. Det känns rätt hotfullt när det kommer så nära min familj. Så jag är orolig men inte rädd.
Själv får amerikansk-finländska Levengood inte rösta i svenska val.
Kliar det i fingrarna?
– Skulle det klia jättemycket hade jag väl blivit svensk. Jag blev faktisk erbjuden svenskt medborgarskap och kunde ha varit trippelmedborgare nu. Jag tyckte det räckte med två medborgarskap.
Ta flytten med ro!
Mark Levengood flyttade till Sverige som 19-åring, av helt pragmatiska orsaker.
– Jag ville ha en utbildning men kom inte in någonstans. Med min kreativa begåvning var det svårt att hitta ställen att utvecklas på i Svenskfinland. I Sverige sög de in mig, både på Teaterhögskolan och på Dramatiska Institutet. Min tanke var att jag skulle tillbaka till Finland. Men sedan blev jag kär. Nu sitter jag här med två barn och man.
Levengood ser inte särskilt dramatiskt på att många finlandssvenskar väljer att flytta västerut. Han hoppas att finlandssvenska ungdomar ska ha "en sund nyfikenhet att upptäcka världen utanför".
– Det är viktigt att uppmuntra dem att våga ge sig av, men det är lika viktigt att hålla dörrarna öppna för dem att komma tillbaka.
Han nämner att Nya Zeeland hade en motsvarande "hjärnflykt" tills man började se utflyttarna som ambassadörer som lärde sig utomlands och gjorde hemlandet lite bättre när de återvände.
– Det Finland som jag lämnade präglades av resignation av typen "Jaha, ännu en som klev på färjan". Det är ju helt idiotiskt. Viking Line går faktisk åt båda hållen. Men hur man ska hålla Svenskfinland attraktivt är en viktig fråga.
Men kunde du själv tänka dig att flytta tillbaka?
– Hypotetiskt förstås. Men i praktiken frågar jag mig vad jag skulle få för uppgifter där. Och våra barn skulle nog bli ganska förvånade. Jag var nyligen på ett bröllop i Finland. Det var skönt att sjunka ner i en kontext där man inte behöver förklara hela tiden. För i Sverige är jag fortfarande, efter 30 år, väldigt finlandssvensk, säger Levengood och återkommer sedan till frågan om en återflytt.
– Beroende på hur livet artar sig kunde jag gott tänka mig att bli äldre i Helsingfors. Men jag kommer nog att hålla mig här ett tag till.
Du kommer att föreläsa för oss under din turné. Vad är det du vill att vi ska veta?
– Ni ska veta att med de verktyg man får med sig från den finlandssvenska skolan klarar man sig utmärkt ute i världen. Man behöver inte skämmas kunskapsmässigt. Det är lite olyckligt att vi speglar oss mot det övriga Finland – i stället borde vi vända blickarna utåt.
Levengood säger att han är lite trött på domedagskänsla som närs i Svenskfinland.
– Vi har banne mig varit utdöende sedan jag var liten. Men än sprattlar liket.
Biljetterna till den extra föreläsningen den 17 november klockan 15 i Seminarieskolan kommer till salu på lördag klockan 12.
