Jörn Donners sista strid är spretig och knarrig – men med smärtpunkter som berör

”Resten är tystnad.” Med de orden rinner livskraften ut ur den danska prinsens mun. Dramat heter Hamlet och med samma replik avslutar Jörn Donner boken Suomi Finland från 2017. Likväl är Donner tillbaka i nygammal tappning med uppföljaren Suomi Finland II – Sista striden. Något har brustit i tystnaden begravd.

”Donner är Finlands intellektuelle par excellence”, säger en lärare vid Åbo Akademi. I kontrast hör jag åsikter av medstuderande, glåpord à la ”irrelevant gubbjävel”. I Sista striden pendlar Donner mellan dessa positioner i form av självreflekterande dagbok. Det bör tilläggas att många av dessa studenter erkänner att de inte bemödat sig läsa Donners publikationer.

Sista striden är ett hopkok av anteckningar bestående av reflektioner, minnen, truismer, kuriosa, frön till fiktionsstoff och upprepningar från boken 2017. Den som förväntar sig en prydlig historik över Finland kommer att bli besviken. Likaså den som räknar med en sammanvävning av nationens och Donners historia, vilket den förra boken är i högre grad än denna. Sista striden är ett komplement till tidigare framställd samhällskritik, ett postskriptum, denna gång av en mer naken och bräcklig uppviglare. Boken är ett torg av vimmel där författaren blottar en ålderstigen mans vardag och existentiella kval.