EU värnar om vargen – ingen ändring i sikte

Än så länge finns ingen hjälp att vänta från EU-håll i vargfrågan som upprör på flera håll i Svenskfinland.

Vargens skyddsstatus är absolut enligt EU:s art- och habitatdirektiv, där canis lupus, som vargen heter på latin, listas i bilagan över djur som har särskilt skydd. Den betecknas som en prioriterad art som ska skyddas med förvaltningsåtgärder mot exploatering.
Vid allvarlig skada på boskap eller om allmän hälsa och säkerhet hotas tillåts undantagsvis dödande av varg, förutsatt att skador inte kan förhindras med andra metoder, som elstängsel. På EU-kommissionen bekräftar man att man känner till läget i Finland.
– Ja, vi känner till situationen och är i nära kontakt med de finländska myndigheterna, säger Nicola Notaro, som är chef för naturenheten vid miljödirektoratet i Bryssel.
De uppgifter man väntar på från Finland är den nya siffran för vargstammen, som ökat sedan den i mars i fjol uppskattades till högst 180 individer. På Jord- och skogsbruksministeriet vågar man inte uttala sig om stammens storlek förrän Naturresursinstitutet kommer med en ny uppskattning av vargstammens storlek i juni.
– Det är klart att stammen ökat sedan uppskattningen från i fjol, eftersom de har förökat sig i flera omgångar. Men vi för en ständig dialog med Bryssel, säger Sami Nurmi, ansvarig för viltfrågor.

Artskyddet ses över

Inget väntas hända förrän i början av nästa år då kommissionen ska se över artskyddet och ge ut en ny tolkning för effektiv skötsel av vargstammen. Direktivet tänker man inte ändra, men det finns ett tryck mot att vargen inte borde ha absolut skyddsstatus.
Visserligen skapar skötseln av vargstammen kontroverser också i andra länder, som i Frankrike där vargen gjort retur i Alperna och uppskattas till 300 individer och i delar av Tyskland och Rumänien, där vargen rivit får. Däremot är man i Bryssel inte övertygad om att alla skaderapporter håller streck, uppfattningen är att man söker ersättning för skador som inte orsakats av rovdjuren.
Sedan länge är skötseln av vargstammen en komplicerad fråga i Sverige där beståndet uppskattas vara större än i Finland. Ändå har EU-kommissionen ingripit då man gett dispens för att fälla varg i Sverige i strid med habitatdirektivet och inte skyddat arten tillräckligt.
– Det är viktigt att beakta vargstammens utveckling på längre sikt. Därför måste vi basera besluten på beståndets utveckling över en viss tid. En annan fråga är den genetiska sammansättningen. Särskilt i Sverige ser man inavel. I en stam på ungefär 300 vargar finns det många vargar som är nära släkt eller syskon. Det betyder att populationen inte är livskraftig på sikt. Det är ett stort problem i vargskötseln och där ser man inga bra exempel i Nordeuropa, säger Nicola Notaro.

Rädsla för vargen

Den här veckan beviljades undantagslov för jakt på den varg som angripit en pälsfarm i Oravais. Enligt EU-regler måste jakten vara selektiv och bara rikta sig mot den varg som gör skada, det vill säga tas på bar gärning vid pälsfarmerna. Det ska ha skett upprepade skador innan man kan utfärda en licens. Fastän nationella myndigheter kan få mer diskretion i skötseln av vargstammen så står det klart att man inom EU håller fast vid skyddsstatusen.
– Vargen ökar snabbt och det kräver ett pragmatiskt förhållningssätt och mer flexibel hantering av förvaltningen, säger Stefan Pellas, jaktchef för Kust-Österbotten på Viltvårdscentralen.
Det är en stor utmaning att förvalta vargstammen i tättbefolkade områden. Vargarna är adaptiva och inte längre rädda, enligt Pellas, som tycker att vargens förökning inte beaktats i uppskattningen av stammens storlek.
– Det sker en föryngring och det är en stor skillnad. Problemen blir bara större då nya kullar kan fördubbla vargstammen. Det inverkar redan på folkhälsan och skapar osäkerhet.
Då vargen rör sig över stora områden kan problemen accentueras längs kustremsan. I östra Finland finns det flera vargar men mindre tätbebyggelse. Närheten till Ryssland gör att vargstammen fluktuerar. I kustregionen har vargobservationer gjorts i dagsljus.
– Vi har iakttagit varglyor på under en kilometers avstånd från byarna. Det verkar finnas två större flockar i Kust-Österbotten, säger Pellas, som oroar sig för fortsättningen då vargungarna växer upp.
– Som det är nu måste vi invänta skadan och kan inte handla preventivt.

"Ändra inställningen"

I Bryssel är det en fråga om att människans verksamhet ska anpassa sig till förekomsten av stora rovdjur.
– Vi har en människocentrerad samhällssyn och vi verkar tycka att vi vet bättre än naturen, men vargen har en roll i ekosystemet, tycker Nicola Notaro vid EU-kommissionen.
– Det finns väl inga fall där vargens byte skulle ha dött ut i och med vargens återkomst, utan kritiken har andra socioekonomiska orsaker. Vi borde i stället ändra vår uppfattning om vargen och inte se den som upphovet till allt ont.
Kommissionen kan däremot klargöra villkoren för undantagslov så att det blir lättare att ge tillstånd för att fälla varg redan nästa år.
– Men boskapshållningen ska ju vara skyddad i och med undantagsloven. Så vad gäller lantbruket behöver man inte vänta på framtida ändringar i vargens bevarandestatus för att skydda produktionen, säger Notaro.

ANDRA LÄSER