"Inget parti har ställt upp för de äldre"

VN har förtjänstfullt följt upp händelseförloppet i fallet med Ethel Storsjös indragna färdtjänst efter att dess tidsbundna period gick ut.

Efter det konstaterade Helsingfors förvaltningsdomstol att Raseborgs stad i sina bedömningar handlat mot god förvaltningssed och mot laga regelverk.
Efter domstolens beslut fanns inga andra möjligheter än att staden var nödd och tvungen att bevilja färdtjänst åt Storsjö. Men staden var revanschlysten för att ha tvingats inse att den enligt hög rättsinstans inte förmått klara av att följa gällande regelverk. Därpå beslöt staden att överklaga domstolens beslut till högsta rättsinstans HFD.
Ärendet är en märkbar rättsskandal och har gett staden en omfattande negativ stämpel som en stad som bedriver hänsynslös klappjakt på en funktionsbegränsad 91-åring. Och provocerat upp ett förfaringssätt som till alla delar är både upprörande och rättskränkande. Ingen annan kommun i landet skulle ägna sig åt något motsvarande och därför har skandalbesluten nått över nyhetströskeln långt utöver vår region. En kommun trakasserar helt enkelt inte en märkbart funktionsbegränsad 91-åring.
Det som ytterligare förvånar är den slapphet och den underkända etiska nivå som partier, tjänstemän och beslutsfattare i ärendet förfallit till. Vilka inte känt ansvar för stadens profil och vilka skadat stadens förvaltningsnivå.
Stadsdirektören som är högsta tjänsteman även för socialsektorn har varit undfallen och saknat mod och kurage att betona att staden bör följa ett godtagbart koncept för funktionsnedsattas rättigheter. Och för deras möjligheter att kunna verka som jämbördiga medmänskor i samhället. Inte ett enda parti i staden har ställt upp för att betona de äldres och funktionsnedsattas mänskovärde och rättigheter.
Närapå alla partier har medlemmar i social- och hälsovårdsnämnden och ingen av dem har krävt att nämnden bör ta bort besvär till HFD vilket vore enkelt att göra. Nämnden leds av SDP och har därmed markerat att partiet representerar en mänskokränkande politik mot de funktionsnedsattas och äldres vitala rättigheter.
Naturligtvis borde även de partier som har medlemmar i klientsektionen byta ut dem och föreslå nyval av sektionens medlemmar. Till medlemmar som kan ha förutsättningar att sköta sektionens uppgifter på ett mer kunnigt och respekterande sätt.
Storsjö har gett tillstånd att de som varit mest involverade i ärendet fritt kan uttala sig om ärendets handläggning. Men de har önskat markera att de avstår från motiveringar till skandalförfarandet som de drabbat staden med och hur de motarbetat de funktionsnedsattas intressen i staden.
Som domstolen konstaterade har det ingen relevans att en funktionsnedsatt kan röra sig mödosamt ute. Rörelseförbud ute ingår inte i någon lag om rättighet till färdtjänst. Över ett hundra tusen har färdtjänst och det vore en mänskorättsskandal av stora mått om de skulle ges utegångsförbud. Och det vore hälsoskadligt av stora mått.
Till slut noterar jag något positivt från stadens sida från folkvaldas håll. Stadsstyrelsens ordförande Anita Westerholm uttalar sig fint (VN 20.4) då hon ser det som beklagligt att ärendet i detta fall förts ända till HFD. Man kan säkert anta att hon som jurist anser att staden borde ha hyst respekt för förvaltningsdomstolens beslut och för de sakkunnigas intyg över den sökandes behov av färdtjänst. Westerholm har närvaranderätt och yttranderätt i social- och hälsovårdsnämnden och där kunde hon framföra att besvären till HFD borde återtas. Bland annat för att staden inte ska stämplas som mänskokränkande kommun mot de äldre och mot funktionsnedsatta.

Bo Holmberg

Karis

ANDRA LÄSER