Politikerna anklagas ofta för brist på samarbete och för grälande. Nato-omröstningen i riksdagen visade sig vara ett lyckligt undantag för många: äntligen kunde politikerna koncentrera sig på att fatta beslut, samtidigt som våra ledamöter satte oväsentliga småsaker åt sidan.
Jag påstår att vi måste se på Nato-debatten från en helt annan synvinkel. Nato-diskussionen har inte varit ett undantag utan närmare ett bevis på regeln. Oenigheten i politiken uppstår inte med att folk inte skulle basera sina beslut på fakta och sakkunnig information, utan med att de på riktigt inte håller med varandra. Om målen eller värderingarna är olika, är det helt naturligt att inte komma på en gemensam lösning. Sådant är det i politiken.
När det gäller utrikespolitik, brukar nästan alla partier ha ett gemensamt mål: hur kan vi upprätthålla freden och försvara det demokratiska statsskicket på bästa möjliga sätt i Finland? Då spelar ekonomiska, kulturella eller språkliga skillnader ingen roll. Det här visade också Nato-debatten. När politikerna på riktigt har samma åsikt, går också beslutsprocessen snabbt.'
Vilken slags medlem vill vi bli? Dörrarna är nu öppna även om vägen till Nato är lite krångligare än vad vi tänkte oss på förhand. Den nuvarande historiska enigheten bjuder oss en unik möjlighet till att öka såväl det europeiska som det nordiska samarbetet. Det finns ett politiskt momentum för att bygga ett tryggare, gemensamt Östersjöområde. Det har uppstått ett nytt intresse för Finland i Sverige och samtidigt är de viktigaste myndigheterna och politiska aktörerna i Finland ivriga för att gå med i Nato fullt ut. Nu behöver vi bara politisk ledarskap. Någon måste våga ta det första steget.
Genom ett växande samarbete med Sverige ska säkert också Nylands brigad spela en större roll när det gäller försvaret av till exempel Gotland och Åland. Finland har redan internationella beredskapstrupper på Björneborgs brigad. Kunde man tänka sig att skapa en Nato-kompani på Nyland?
Även om Nylands brigad inte skulle behöva samma officiella status som Björneborgs brigad, är våra ungdomar snabba att förstå Nato-övningarnas betydelse och prestige. Då kunde militärtjänst på svenska bli ett lockande alternativ för både svensk- och finskspråkiga unga från alla delar av landet. Försvarsviljan är hög och man tar på allvar de möjligheter som militärtjänsten kan erbjuda i livet.
Min morfar föddes i ett Europa som slits av andra världskriget. Nu har vi Europeiska unionen. Med viljan kan vi verkligen bygga en tryggare Norden och ett gemensamt Europa.
Santeri Leinonen, Språkambassadör, Ordförande för De Grönas utrikespolitiska arbetsgrupp.
