Vårdreformen har avskaffat närdemokratin gällande beslut om social- och hälsovård. Tidigare ledde en social- och hälsodirektör de olika sektorerna inom social- och hälsovård och kunde framföra frågorna till kommunstyrelsen. Direktören var mycket viktig för att koordinera verksamheterna inom vårdboendet, socialvården, hemvården, hälsovårdscentralen och samarbetet med specialsjukvården. Kommunens social- och hälsovårdsnämnd var sammansatt enligt lag med beaktande av köns- parti- och ibland inofficiella kommundelskvoter. Nämnden skulle besluta om 20 olika punkter, bland annat övervaka hur verksamheten leddes och övervaka de ansvariga tjänstemännens arbete. Nämnden gjorde många beslut om verksamheten. Genom nämnden kunde invånarna också komma till tals. Det var ofta en väl fungerande närdemokrati.
Allt detta har försvunnit, välfärdsområdet bär nu det yttersta ansvaret. Det är en jätteorganisation där ledningen finns i Esbo.
En kommuninvånare har nu mycket svårt att ge respons till olika tjänstemän, som är väl skyddade på främmande ort bakom sekreterare och e-post, som kanske inte ens läses. Det kan visserligen på nätet finnas ”klagorutor”, men någon kontakt med tjänstemän får man inte.
Verksamheten fungerar som en linjeorganisation där de olika verksamheterna leds av den yttersta toppen i Esbo skilt från varandra genom flera mellansteg.
Tidigare var kommunens socialdirektör en trygg och sammanförande länk för de olika sektorerna också viktig för att lösa olika personalproblem.
Man kan förställa sig att denna omställning ibland skapar stress för de anställda.
Ett exempel är hälsovårdscentralernas läkare. Centralen leds av en överläkare, till exempel i Raseborg. Läkarens närmaste ledare har i sin tur annan chef i Esbo, som har sin sektorchef också i Esbo, som sedan till slut kommunicerar med områdets direktör Sanna Svahn, som i sin tur föredrar ärendena i styrelsen där vår landsända naturligtvis representeras av en liten minoritet. För att denna kedja skall fungera optimalt måste de olika ledarna ha ett ändamålsenligt beslutsutrymme. Detta finns naturligtvis skrivet i stadgar, som är svåra att ändra.
Liknande beslutskedjor finns också för de andra delområdena.
I detta skede är det viktigt att förändringen inte stör arbetstagarna så mycket att de i värsta fall övergår till det privata, som har smidigare byråkrati. Den största faran gäller läkare, som dessutom kan förtjäna bättre lättare.
Karl von Smitten, Ekenäs
