Hur som helst, filmen berättar om en pojke som via ett projekt i skolan kommer på den enkla men genialiska idén att skicka goda gärningar vidare. Hans plan är att göra en god gärning åt tre personer och säga åt dem att de i sin tur måste göra tre goda gärningar åt tre människor, och de tre åt tre var och så vidare. På så sätt sprider ju sig de goda gärningarna exponentiellt, menar han.
Planen får många följder och de vuxna är ganska skeptiska. Ni vet "du är ett barn, du förstår inte att det inte är så där enkel". Och allt går inte helt som smort.
Men tänk om det är just så enkelt. Tänk om det vi behöver mitt i motgångar, dystra nyheter, nedskärningar och näthat, mitt i all trumpifiering, allt krig och elände finns inom räckhåll för oss alla hela tiden? Tänk om det handlar om att flytta fokus mot det goda vi kan göra, om än aldrig så smått, i stället för att stirra på allt det onda vi inte rår på?
Svenska kyrkan i Umeå har publicerat en alternativ julkalender med små goda gärningar för varje dag i december. Det behöver inte handla om stora saker, det kan räcka med att öppna en dörr eller helt enkelt bara le. Enkelt, praktiskt och gratis.
Naivt? Kanske det. Men jag är hellre naiv än cynisk. Och jag vill tro att det finns mera snällhet än elakhet i världen. Mera gott än ont. Mera kärlek än hat. Och det verkar jag inte vara ensam om. Den alternativa kalendern har delats på Facebook tolv tusen gånger. Tänk om alla de tolv tusen människorna – eller ens några hundra – skulle le mot tre personer. Som sedan ler mot tre personer, som ler mot tre personer … En glad adventstid!
