Det säger Tim Sippala, som i sju års tid har rest runt i Asien, Australien och Europa och burit med sig det han äger på en specialtillverkad vagn. Han är synskadad men det har inte hindrat honom från att se världen.
– Jag har lärt mig att jag inte bara vill titta och känna på världen, utan jag vill göra någonting. Om jag inte kan göra hela världen bättre så kan jag ändå göra lite, säger han.
Träffade en kvinna i Vietnam
Just nu bor han tillfälligt i Ingå, där han landade av en slump då han sökte någonstans att bo.
– Klart att jag kunde bo med mina släktingar i Salo, men där finns inget nytt att uppleva för mig.
Han bor i A-kiltas hus vid Grönkullavägen, där föreningen också arrangerar matutdelning flera dagar i veckan. Sippala hjälper till med arbetet och gör också annat frivilligarbete, bland annat vid språkgymnasiet i östra Helsingfors.
Språkundervisning ligger Sippala nära om hjärtat. Han har själv både studerat och arbetat med slaviska språk vid Helsingfors universitet, och efter att ha bott åtta år i Australien är även hans engelska god. Efter att hans äktenskap havererade beslutade han sig för att lämna Australien och söka sig en meningsfull syssla.
– Jag reste till Asien för att söka någonting. Jag prövade på yoga och meditation. Efter en tid märkte jag att unga människor i Indonesien och Malaysia var mycket intresserade av folk som kan tala engelska.
Så via personer han mötte genom nätverket coachsurfing samlade Sippala lokala ungdomar och pratade engelska med dem. Han träffade också en engelsman som arrangerat språkundervisning för ungdomar i Vietnam och jobbade med honom en tid.
– Jag lärde mig mycket om hur man kan organisera lektioner och undervisning. Jag träffade också en kvinna i södra Vietnam.
– För mig är det viktigaste med språkundervisningen att ge konversationsförmåga. För många människor har jag varit den första utlänning de talat med.
Vill ha värme
Nu är siktet inställt på att bosätta sig i Vietnam och organisera en engelsk privatskola. Eftersom han bara har turiststatus kan han inte göra arbetet officiellt, det kräver en samarbetspartner.
– Hittar jag en organisation som hjälper mig så kan jag göra det officiellt.
Till dess ska han njuta av tillvaron i Vietnam, där det är mycket förmånligare att leva än i Finland. Det är väsentligt eftersom Sippala inte har några stora inkomster, bara en liten pension från Australien och från Finland.
– Jag tycker om Mekong-området, där är vacker natur och de odlar ris och bananer. Och så är det varmt! Finland är alldeles för kallt för mig.
Buddhist i hjärtat
Sippala är vegan, liksom buddhisterna, och har enligt egen utsago lärt sig mycket av den religionen.
– Buddhismen lär att man inte ska fästa sitt hjärta vid något som man inte kan bära med sig. När man reser blir det dessutom mycket dyrt att ta med sig mer än 30 kilogram.
Att resa är för Sippala att lära sig mer om världen och livet.
– Jag vet mer om Finland nu än om jag skulle ha bott här. Om du har ett hus stannar du bara hemma och reser inte, du bara jobbar och har alltid bråttom. Som nomad har du mera tid. Och en nomad behöver inte se på tv.
I stället vill han använda sådant han behöver en tid, och sedan skänka vidare till någon annan som behöver det mer. Att ta fotografier hjälper honom också att vara nöjd med sina minnen i stället för att fästa sig vid sakerna.
Också i Ingå lär han sig nya saker.
– Det är första gången jag bor på en svenskspråkig ort. Jag trivs bra och får använda min svenska. Men jag kan ryska bättre.
Ger språkundervisning i Ukraina
Kunskaperna i ryska härstammar givetvis från tiden vid Helsingfors universitet, men Sippala förkovrar sig också regelbundet i språket genom besök i Ukraina. Förutom att han sympatiserar med Ukrainas sak vet han att landet behöver hjälp med bland annat utbildning. Genom sitt tidigare arbete vid den internationella organisationen Cimo (Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete) stötte han på en skandinavisk skola i Ukraina.
– Det är en statlig skola och den har inte mycket pengar, men Cimo skickade lärare dit. Eleverna studerar engelska, svenska, danska och tyska. De behöver hjälp med undervisningen och det är mycket intressant. Så jag besöker dem varje år.
– Där finns också elever från östra Ukraina, där det är krig. De är mycket motiverade att lära sig svenska. Jag vill arbeta för fred och ge barnen och tonåringarna en positiv anda. Jag vill hjälpa dem att tro på framtiden och uppmuntra till internationell kontakt och en vänlig attityd.
Kontakt på nätet
Det kringresande livet känns inte ensamt för Tim Sippala. Han träffar nya människor på alla orter, och många av dem håller han kontakt med via sociala medier, Skype och liknande.
– Det är inte svårare att få vänner nu än tidigare. Det beror helt på vad du vill ha. Om du vill ha kontakt varje vecka eller varje månad så är det annat men jag har mest kontakt med folk på nätet. Och när vi sedan ses känns det som om vi hade setts i går.
– Jag har några gamla vänner och kolleger men mycket nya vänner. När jag skriver något på Facebook är många av mina gamla vänner och kolleger helt tysta, de säger ingenting. Men de nya vännerna kommenterar.