Här växer forskningen om skogen

Under 90 år har man hunnit forska en hel del i allt från skogskötsel till blåbär i forskningsskogen Solböle. På de senaste åren har däremot forskningsresurserna krympt trots att skogsforskning är tidskrävande.

Räknar bären. I Solböle studerar man förutom blåbär också lingon. I andra forskningsskogar räknar man också t.ex. hjortron.
Anna Björkqvist
13.07.2016 09:00
Bara några kilometer före Bromarvs centrum svänger vi av i riktning mot Solböle. Vi följer vägen och når slutligen en barrträdsdunge som också för ett otränat öga ser planterad ut.
– Här är våra utländska barrträd planterade, säger skogsbruksingenjör Kaija Puputti.
Hennes arbetsplats sträcker sig över det 1 200 hektar stora skogsforskningsområdet i Solböle. Medräknat finns då också ett skogsområde i Egentliga Finlands Pemar. I Solböle undersöks allt från sjukdomar och parasiter till skogens förnyelse, ädla lövträd och utländska trädslag.
Vi vandrar runt bland de utländska träden och går förbi en skara Fujigranar, Abies veitchii, som planterats ut år 1991.
– I Danmark används granens grenar bland annat i buketter som säljs i blombutikerna. Här är det inte alls lika vanligt, säger Puputti.
I Solböle finns det 50 olika slags utländska barrträd. De är utplanterade i grupper och bildar därför en något realistisk skog.

Samlar data

Sedan Metla (Skogsinstitutet) gick samman med Naturresursintitutet, Luke, år 2015 arbetar Puputti ensam i Solböle.
– Det gjordes för att man skulle kunna forska i naturresurserna som större helheter. Samtidigt har statens finansiering minskat och man måste kunna spara pengar, säger Puputti som ändå är förstående till att det sker inbesparingar.
För att kunna utföra forskningen krävs det också utomstående stöd fastän Luke är statligt. Det har lett till att det har blivit en prioriteringsfråga vad man studerar.
I Solböle är Puputtis uppgift nu att ta hand om skogen, men också att göra det fältarbete som görs i en forskningsskog. De data hon samlar in skickas sedan vidare till forskare som sammanställer ett resultat.
Vi kör till ett skogsområde där vita plaströr sticker upp bland blåbärsriset. Här räknar Puputti blommor om vårarna, senare blåbärskart och snart ska hon också räkna bären för att sammanställa hurudan årets skörd blir i de södra delarna av Finland.
– Det varma vädret och regnet har gjort att det i år är en fin och också mycket god skörd, säger hon och visar upp några bär.
Ibland går räknandet inte lika enkelt. Puputti förtäljer leende om de gånger då hon har kommit för att räkna blåbär som redan blivit uppätna eller bortplockade. Då har hon fått nöja sig med antalet kart.

Hållbar skogskötsel

Förutom bärens blomning kontrollerar Puputti även trädens. Hon räknar då både blommor och kottar. I Solböle forskar man i skogen och dess tillväxt och det inkluderar även ekonomiskogar.
– Man forskar i hur man effektivast kan utnyttja skogarna på ett hållbart sätt. Man ser till att träden växer bra och tar bort vindfällen, säger Puputti.
Stormar är ett väderfenomen som för med intressanta förändringar i skogsforskningen. Stormen som lämnade många hushåll utan el på annandag jul 2011 fällde också många träd i Solböle. I dag studerar man hur skogen återhämtar sig efter stormen, med tanke på både ekonomiskogar och vanlig skogsmark.
– På ett ställe valde vi att ta bort stubbarna och vid ett annat har de fått bli kvar. Målet är att försöka ta reda på vilken effekter det har på granrottickan har att ta bort stubbarna, säger Puputti.
Vi tittar ut över ett gräsbevuxet område där stubbarna är utmärkta innan vi forsätter färden.

Bok- och ekbestånd

Vi lämnar barrskogen och kör i riktning mot strandområdet. Ett stenkast från infokartan hittar vi den första provplatsen med ädla lövträd, den är från 1927. Då planterade man ut träden på en åker. I dag syns inga spår av den utan skogen har bildat en stor lund som man ännu forskar i. Skogforskningen kräver otroligt lång tid.
Vi kör vidare och passerar ett högt och kraftigt staket. Det ska hålla älgarna borta från de lönnar och ekar som är utplacerade i de rör som sticker upp ur marken. I Solböle finns förutom lundar med ädla lövträd även ett bokbestånd och också Finlands enda genreservskog för ek. En genreservskog är ett område där trädets gener kan skyddas på plats. Att den finns i Solböle är logiskt då forskningsskogen ligger i ekzonen.
Att låta träd växa upp tar lång tid och det därför viktigt att de finns forskningsskogar där de får växa fritt.

Hem för nyinflyttade parasiter

Forskningsstationen i Solböle är intressant då det kommer till klimatförändringen.
– Det är vid kusten som man först märker av nya parasiter och nya sjukdomar. Bland annat har vi träffat på nya parasitsvampar som växer på träden, säger Puputti.
Vid ett kalhygge undersöks förekomsten av barkborrar. Puputti visar upp en fälla. På bottnen ligger de minimala svarta krypen. De är skadeinsekter som gräver gångar i trädens innerbark och kan förstöra ett helt träd under sommar.
– Man vet att det är frågan om barkborrar om man hittar små hål därifrån det kommer ut spån, säger Puputti.
Varje år görs det en prognos över skogen mående. Finns det fler sjukdomar, färre barkborrar eller vad som nu har förändrats. Det är forskarnas roll att framställa resultat av de fakta som Puputti sökt fram under året.

Öppen för alla

Fastän det är frågan om ett forskningsområde är Solböle forskningsskog öppen för besökare. Det är ändå mer sällan som det kommer besökare eller grupper. För dem som vill vandra runt finns det kartor över området att ladda ner från nätet. Även info om arterna finns att tillgå på finska under kategorin "Puulaijt" på Metlas gamla sida om Solböle.

ANDRA LÄSER