Jag har alltid älskat författare som låter maten ta plats. De har förstått något centralt om historieberättande: att låta karaktärerna äta mellan äventyren gör under för en dramatisk kurva. Vad hade till exempel Hobbiten varit utan J.R.R. Tolkiens uppräknande av innehållet i Bilbos skafferi (kall kyckling, ägg, pickles, mjuk kumminkaka och så vidare)? Vad hade Sagan om ringen varit utan de oändliga beskrivningarna av hobbitarnas ätande och supande, för att inte tala om alla deras samtal om ätande och supande? Det hade varit högtravande, tråkigare.
Den underhållande maten
Kolumner
Premium
Senast publicerat
Härlig kämpainsats av BK-46
Dödsolycka i Karis – person blev under tåg
På söndag kommer Arne Alligator till Ramsholmen
Det årliga båtevenemanget är tillbaka – Poker Run arrangeras i Hangö under veckoslutet
I morgon börjar skolan i Sjundeå — 660 elever intar det splitternya campuset
Kolumn: Samma nyheter på svenska?
Gamla Hagahemmet i Ekenäs får nytt liv igen – ny enhet öppnar inom kort
Har du hört högt helikopterbuller? Då beror det säkert på en militärövning
Fiskecupens största gös har fångats
Jägare i västra Nyland kämpar mot mårdhunden – Christian Renfors fångar 2—3 per vecka i sina fällor i Täktom