Mario och gänget är äntligen tillbaka på fotbollsplanen igen

Mario Strikers återkomst efter 15 års frånvaro är det perfekta substitutet för sommarens uteblivna fotbolls-VM.

Det är förstås en väldigt ”Mario-fierad” variant av sporten som serveras jämfört med hur vi känner den till vardags. Spelarna är utrustade med specialförmågor och allt vad domare heter saknas – helt enkelt för att det inte finns några regler att följa. Skoningslösa knuffar, glidtacklingar, ja till och med hoppsparkar är tillåtna medel i jakten på vinsten. De föremål som slumpmässigt kastas ner från publiken spär på kaoset ytterligare; såsom bananskal, sköldpaddsskal och bomber som kan användas i mindre välvilliga syften. ”Fair play” finns inte i Mario Strikers vokabulär.

Tumultet på planen är dock för all del underhållande och överraskande genomtänkt. För varje teknisk småfiness finns också en motmanöver som kan störa eller i bästa fall avvärja den helt – något som skänker matcherna stor dynamik.

Att ett till synes lättsmält partysportspel ruvar på ett sådant djup har både för- och nackdelar. Det gör å ena sidan spelet mer givande i längden, å andra sidan mindre lättillgängligt under förfesten eller släktsammankomsten.

Jag hade gärna sett ett robustare karaktärsgalleri, inte minst för att minimera dubbletter i lagkonstellationerna, liksom några fler spellägen. I övrigt lämnas jag verkligen inte med mycket att ifrågasätta eller vara missnöjd över.

I sitt rätta element, i en flerspelarkontext, är Mario Strikers: Battle League Football underhållning på hög nivå.