Kolumn: Uppdrag Europa

"Vi hoppas att ordförandena ofta talar sitt eget språk för flerspråkighetens och nyansernas skull".

Var sjätte månad byter EU ordförandeskap. Ur tolkperspektiv påverkar det oss särskilt om vi själva tolkar från, eller till, ordförandelandets språk, och om det är mer sällsynt blir vi ofta beroende av att ta det via andra tolkar “i relä” medan vi i allmänhet fixar de större, ursprungliga språken med egna resurser. Vi hoppas att ordförandena ofta talar sitt eget språk för flerspråkighetens och nyansernas skull.
Bortsett från det rent språkliga har också varje ordförandeskap sitt sätt att arbeta och lägga upp mötena. Vi betraktar med intresse vilka ämnen de väljer att prioritera, och också om de har planerade kaffepauser eller som vanligt följer mötets gång.
Simultantolkning bjuder på många överraskningar och kräver mycket flexibilitet och snabbhet, så vi försöker skapa oss en bild av hur läget ligger för att ha en lite tryggare ram för arbetet. Rotationen märks mest i Rådet där medlemsländernas representanter träffas och fattar beslut, Parlamentet och övriga institutioner påverkas inte lika mycket.
I Rådet flyttar delegationerna i början av juli och januari ett steg medsols, närmare ordförandeplatsen. I den yttre kretsen flyttar tolkarna bås för att i mån av möjlighet sitta mittemot sin delegation. Frankrike, som just avslutat sitt ordförandeskap sitter nu till vänster och Sverige som inleder sitt i januari sitter till höger om ordförande, medan Tjeckien håller i klubban. Dessa tre utgör den nuvarande trion som sätter upp långsiktiga mål och utarbetar en gemensam agenda med viktiga frågor som Rådet ska ta upp under en 18-månadersperiod. På grundval av detta skapar länderna sedan mer utförliga egna program. Det uppskattas att varje ordförandeskap kan bestämma ungefär en femtedel av EU:s dagordning, resten utgörs av frågor som löper över en längre tid.
Jag tycker om denna rytm, som jag följt i över 50 ordförandeskap, det innebär en fin jämvikt mellan omväxling och stabilitet, varje land tillför en lite egen vinkling utan att, trots stora skillnader länderna emellan, rubba den gemensamma balansen. I år hade jag turen att bli inkallad på frilansjobb på Rådet kort efter ordförandebytet. Det känns lite som när ett nytt läsår börjar, bekant men ändå annorlunda.
Byggnaderna förändras också då ett nytt land dekorerat dem och nya färger och logon pryder fasaden. Många av dessa har jag hunnit glömma, men vissa minns jag med förfäran, andra med ett leende.
Tjeckien har nu en krans där den triangelformade kilen i deras flagga varit inspiration till ett slags kompassros, med kilar i alla medlemsländernas olika färgkombinationer.
Redan ute på gatan fick den nya logotypen mig att associera till jämbördighet, till en helhetssyn. När jag kom in på Rådsbyggnadens innergård blev jag nyfiken av att se de enkla, stora mattorna i gult, vitt och grönt som naturtroget avbildade olika blommor. Jag läste att nio unga konstnärer fått i uppdrag att dekorera två av de viktigaste EU-byggnaderna och valt att skapa en krans av läkande örter, oberoende av ursprungsland, som “växer ur samma jord”. De ville lyfta fram ett tjeckiskt ordförandeskap som prioriterade miljö, omsorg och läkning, enhet i mångfalden.
Officiellt heter det att Tjeckien, med Václav Havel-citatet “Uppdrag Europa” som motto, vill värna om att stärka den gemensamma friheten, ansvaret, säkerheten, miljön och välståndet.
Blomsterspråket förklarar det på sitt sätt och trots att där finns en viss konstnärlig licens ser jag med förundran och förväntan på dessa månader. Må vi samarbeta och läka.

ANDRA LÄSER