När man pratar med folk tror de flesta att koldioxiden utgör en stor del av atmosfären. Det beror säkert på att det hela tiden talas och skrivs om utsläpp av koldioxid. Det är lätt att manipulera människan.
Atmosfären består till största delen av kväve, 78 procent, och syre, 21 procent. Kvar blir ca 1 procent av andra gaser. Vattenångans andel är ca 0,24 procent och koldioxiden andel ca 0,04 procent. Därtill förekommer metan (sumpgas) och ädelgaser. Sannolikt har sammansättningen varit oförändrad i århundraden. Växthuseffekten uppfattas av många som något negativt som håller på att fördärva jorden. Växthuseffekten har existerat i årtusenden. Tack vare den har vi ett ganska lämpligt klimat på vår jord. Om all värme som solen sänder till jorden skulle reflekteras tillbaka till rymden, så skulle vi ha minusgrader på hela jordklotet. Nu absorberas en del av den utgående strålningen av vattenångan, koldioxiden och metanet så att en del av värmen blir kvar i atmosfären och ger oss ett lämpligt klimat.
Nu undrar man förstås hur en liten ökning av koldioxidhalten i atmosfären inverkar på växthuseffekten. En meteorolog kan säkert förklara saken.
Nu till kolsyreassimilationen, eller fotosyntesen, som är ett vanligare namn på processen nuförtiden. I skolan på 60-talet lärde man sig att växterna med hjälp av vatten, koldioxid, solljus och klorofyll kunde bilda sockerarter. Med hjälp av näringsämnen i marken kan sedan floran växa till sig.
Fotosyntesen är en förutsättning för allt liv på jorden. Den kemiska processen är komplicerad. Vid fotosyntesen avger växterna syre, som i sin tur används av alla djur som andas. Vid utandningen avges koldioxid.
Nu kommer vi till en annan fråga. Om koldioxidhalten i atmosfären stiger kan då fotosyntesen påskyndas, så att växterna kan producera en större mängd biomassa under lämpliga förhållanden, t.ex. vattentillgången måste vara tryggad. Kanske frågeställningen har testats i något växthus eller motsvarande. Någon biolog kan säkert svara på frågan.
Ännu lite om skogen som kolsänka. Oftast talas det endast om trädens förmåga att binda kol. Vi har en stor kolsänka i skogens undervegetation. Vanligtvis finns det blåbärsris, lingonris, ljung mm. På fuktigare marker finns också getpors, odon och kråkris. Därtill en mängd örter och gräs samt mossor.
Anders Kurman, Naturvetare i unga år, numera glad pensionär, Bromarv
