"Här har jag alltid känt mig trygg"

Pamela Fredriksson har anlitat sjukhuset i Ekenäs i olika etapper. Hon värdesätter både servicen och närheten till vården.

Pamela Fredriksson säger att den som är sjuk inte ska behöva färdas väldigt långa vägar för att få vård.

HNS Raseborgs sjukhus är en bekant miljö för Pamela Fredriksson. Under vinterns och vårens lopp har hon anlitat sjukhuset i flera omgångar.

I december i fjol stod det klart att hon har bröstcancer.

– Det var då domen föll.

Snart följde operation, behandling med cellgifter och flera besök på sjukhuset i samband med kontroll och efterbehandling.

– Allt kunde skötas här, och det uppskattar jag.

Under processens gång var Pamela Fredriksson tvungen att göra ett enda vårdbesök Helsingfors. Att det inte blev fler är hon mycket glad över.

– Det sparar så mycket på orken då man inte behöver resa längre vägar, säger hon och berättar att sträckan mellan hemmet i Snappertuna och sjukhuset i Ekenäs är 36 kilometer lång tur och retur, medan motsvarande resa till och från Cancerkliniken i Mejlans i Helsingfors blir närmare 200 kilometer lång.

Långa resor tunga

Den sträckan får Pamela Fredriksson nu köra flera gånger om. Cancern är borta, och förra veckan inleddes den strålbehandling hon ska få fram till mitten av juni.

Behandlingen ges i Helsingfors och omfattar 15 gånger. Därtill blir det uppföljande besök hos läkare.

Pamela Fredriksson tar sig med bil till Helsingfors, men att själv köra skulle inte ha blivit aktuellt om även cellgiftsbehandlingen skulle ha getts där. Dels var orken helt slut, dels ska man inte köra bil då man får cellgifter.

– Det skulle ha blivit resor med taxi.

Pamela Fredriksson säger att den geografiska aspekten har stor betydelse i vårdsammanhang. Den som är sjuk är ofta trött, och då blir långa resor extra betungande.

Svenskan undangömd

Men det är inte endast närheten som ger Raseborgs sjukhus plus i marginalen i jämförelse med vård i huvudstaden.

– I Helsingfors är man bara en i mängden. Här i Ekenäs är allt mycket mindre och personalen förklarar vad som sker och bryr sig om en. Här har jag alltid känt mig trygg.

Därtill understryker Pamela Fredriksson vikten av att de anställda kan svenska. Under vårdbesöken i Helsingfors har hon inte en enda gång stött på anställda som behärskat svenska.

Värdefull service

Sjukhuset i Ekenäs är bekant för Pamela Fredriksson sedan förr. Hennes barn, i dag nio och tolv år gamla, har båda fötts på sjukhusets BB-avdelning, då den ännu fanns.

Familjen har också anlitat sjukhuset rätt mycket eftersom sonen Oscar har epilepsi och en utvecklingsstörning.

– Han har för det mesta blivit skött här. Barnavdelningen var guld värd. Det kändes nog skönt att ha allt nära.

Oscar som fyllt tolv besöker numera barnpolikliniken, som också finns i samma sjukhuskomplex.

– Det skulle kännas väldigt tomt att inte ha ett närsjukhus.

Pamela Fredriksson säger att vården handlar om en värdefull service som borde finnas nära till hands.

ANDRA LÄSER