Apollon på besök i Ekenäs under sommarkonserterna

En i Finland okänd svensk pärla öppnade Sommarkonserternas konsertserie med finess. Leif Nystén recenserar torsdagens konsert i Ekenäs kyrka.

Både musikerna och publiken njöt under Ekenäs sommarkonserter i torsdags.
Leif Nystén
08.08.2022 17:02 UPPDATERAD 08.08.2022 18:17
I slutet på 1990-talet kom dirigenten Jukka-Pekka Saraste körande längs Hangövägen och då han nådde bron över Pojoviken öppnade sig Ekenäs framför hans ögon i kvällssolen och han slogs av en idé: ”Det här är den givna platsen för en konsertserie i slutet av sommaren” har Saraste berättat i en samtida radiointervju.
Sagt och gjort, i drygt två årtionden har Sarastes skötebarn Finländska kammarorkestern bjudit på konserter i början av augusti i Ekenäs kyrka. Årets upplaga inleddes i torsdags. Kyrkan var fylld till brädden av en förväntansfull publik, men då festivalledningen hälsade publiken välkommen gavs också beskedet att ett av dragplåstren, recitatiören Stina Ekblad, av familjeskäl inte kan medverka hördes en förstämd suck bland de närvarande.

Gräddan av musiker

Konsertens uvertyr startade oförhappandes från orgelläktaren och dämpade sorlet från publiken som inte riktigt kunde fokusera på källan för de sfäriska tonerna från Hanna-Kaarina Heikinheimos flöjt. Claude Debussys Syrinx (1913) för soloflöjt är en klassiker som beskriver nymfens tillvaro i Arkadien. Den som försynt försökte vända på huvudet för att se solisten gjorde det förgäves, tonerna flödade ut bortom orgelfasaden. Kyrkans gynnsamma akustik bidrog till att Heikinheimo kunde skapa en utformning som i tid och rum var unik och personlig. Heikinheimo, liksom hennes kolleger som satt nere vid koret, tillhör nämligen gräddan av musiker som till vardags tar plats i pulterna vid vårt lands olika institutionsorkestrar.

Stiltroget, strikt och korrekt

Igor Stravinskij producerade en mängd pastischer som är givna för en ensemble av Finländska kammarorkesterns typ. Balettmusiken Apollon musagéte (1928) återger berättelsen om musernas ledare Apollon i två tablåer. Konsertversionen för stråkar skapade Stravinskij några årtionden efter balettmusiken.
Jukka-Pekka Saraste dirigerade för sig stiltroget, strikt och korrekt, men emellanåt också uppsluppet med glimten i ögat. Uppförandet intygade att parterna, dirigenten och musikerna, känner varandra och kommunicerar rutinerat. Konsertmästaren Kasmir Uusitupa förtjänar en särskild eloge för sin solokadens som skiljer de två tablåerna från varandra.
Ekenäs Sommarkonserter 2022

”Den svagares rätt och måttfullhetens dygd”

Jan Söderblom, festivalens konstnärlige ledare sedan 2021, hör själv till orkestermusikernas nobless i egenskap av konsertmästare i Helsingfors stadsorkester, men hans insats som dirigent för Lars-Erik Larssons Förklädd gud (1940) bekräftade hans två årtionden långa dirigentkarriär på ett övertygande sätt. Larssons musik har vuxit in i den svenska folksjälen, och musiken förtjänar att spelas också på finländsk botten. Tillsammans med sin kollega Hjalmar Gullberg på Radiotjänst, nuvarande Sveriges Radio, producerade Larsson den lyriska sviten mitt under brinnande världskrig, ett verk som på ett kusligt sätt talar om för oss att människan, hur upplyst hon må vara, låter historien upprepa sig.
Apollon, som enligt legenden dömdes att i ett års tid leva bland människorna, är guden i förklädnad som förespråkar den svagares rätt och måttfullhetens dygd. Dan Henrikssons recitation presenterade texten innerligt och ärligt, med berättarens medryckande engagemang. Solisterna Gabriel Suovanen och Helena Juntunen, nämnda i den ordning de förekommer i sviten, njöt uppenbarligen själv av att få medverka i denna lyriska pärla vars körpartier på ett elegant sätt sköttes av Key Ensemble. Ekenäs kyrkas akustiska begränsningar inverkade i synnerhet på diktionen, och den textförsedda programbroschyren kom väl till pass.