Läktaren blir virke och värme

Det duggar lätt när Magnus Selenius från Tenalafirman Ekerivplockar isär friluftsläktaren i Harparskog med hjälp av en sorteringsgrip.

Det tog fem månader att bygga läktaren för Okänd soldat. Samma läktare tar fyra dagar att riva.

– Det är en fördel att riva en regnig dag. Då det är fuktigt lossar spikarna lätt, säger Selenius.

Han började arbetet i måndags och blev klar på torsdag.

– Det tog lite längre än beräknat att få loss av det grövre virket.

Det är första gången han river en läktare.

– Det är annorlunda. Jag får ihop mindre material på en dag jämfört med då jag river ett kallager eller ett hus.

Så mycket som möjligt av läktaren återvinns.

Det grövre virket kan användas till exempelvis plankgolv eller stativ. Virket som inte kan återvinnas krossas till flis och säljs till värmeverk.

Mindre än hälften av virket blir till flis. Selenius uppskattar att det rör sig kring 60–70 kubikmeter flis från läktaren, vilket inte är särskilt mycket.

– Det räcker inte för många timmar värme när det blir kallt.

Betongplattorna som varit en del av grunden är redan sålda. Det är endast filtmattorna som legat ovanpå plattorna som inte går att återanvända.

– Det är samma slags betongplattor som jag har i min trädgård, men de här har karisma från att ha varit under en läktare, säger producent Kerstin Karlberg.

Innan Selenius tog över rivandet har Karlberg och annan personal städat upp så mycket som möjligt från platsen.

Nu är bänkarna sålda till en sommarteater i Sammatti.

Serveringsborden som användes i pausen är sålda till Raseborgs sommarteater. Även containrarna är sålda.

Enlig Karlberg hade det inte varit billigare att hyra en läktare.

– En hyrd läktare med rör hade inte heller gett rätt känsla för pjäsen. Priset är detsamma, men vi skulle ha fått sämre stämning om vi hyrt läktaren.

Scenen byggdes inte för att hålla längre än en sommar. Träet är inte impregnerat och tål därför inte väder så bra.

– Kylan och snötäcket tränger in värst, säger Selenius.

Det finns ändå många som undrat varför inte läktaren kan användas en sommar till.

– Det här gjordes för att fira Finland 100. Klart vi skulle kunna göra något som inte skulle ha varit lika bra som årets pjäs. Och det skulle vara synd, för det är sista minnet folk kommer ihåg. Vi hade vett att sluta på topp.

För läktaren och scenen användes ett område på 30 gånger 50 meter. Några träd höggs ner.

– De träd som togs bort var sådana som växt upp efter kriget.

Karlberg är den enda som varit heltidsanställd för projektet, men under olika skeden och för olika uppgifter har 400 personer sysselsatts.

– Vi har anlitat lokala entreprenörer för att både bygga och riva läktaren, säger Karlberg.

Många av skådespelarna var också från orten.

För Karlberg avslutas ett tvåårigt projekt när läktaren rivs. I dag får hyresvärden Fiskars tillbaka sitt område. Kvar i skogen finns gruset och björkkonstverket.

– Jag plockade bort hänglåsen i dag. Nu låser jag upp och ger skogens tystnad tillbaka.