Spelrecension: Kompetent strategirollspel utan det där lilla extra

Den identitetslösa inramningen hindrar The Diofield Chronicle från att blomma ut i all sin prakt

Som genretraditionen föreskriver spelas The Diofeld Chronicles från ett lättöverskådligt fågelperspektiv, med undantag för stunderna på högkvarteret.
Alexander Ekelund
01.10.2022 14:04

Spel: The Diofield Chronicle.

Format: Xbox Series X/S, Xbox One, PlayStation 4/5, Nintendo Switch, PC.
Åldersgräns: 16.
Betyg: 3/5

Spel

The Diofield Chronicle. Format: Xbox Series X/S, Xbox One, PlayStation 4/5, Nintendo Switch, PC. Åldersgräns: 16. Betyg: 3/5
Square Enix har onekligen hörsammat de som önskat sig fler vettiga alternativ i strategirollspelsgenren. Med Triangle Strategy och nu The Diofield Chronicle har man sedan i våras bidragit med inte mindre än två nya strån till stacken.
Den mest väsentliga skillnaden att sistnämnda utspelar sig helt i realtid. Annars handlar det i lika hög grad om att strategiskt förflytta trupper på ett virtuellt slagfält och utnyttja sina enheters unika förmågor med list och finess gentemot fienden – må det vara i en lite rappare och mer dynamisk skepnad.
Den fnösktorra inramningen gör visserligen spelet lite svårare att älska än det kunnat vara, med dess charmlöst högtravande manus, stela röstskådespelarinsatser och oinspirerade grafiska uttryck. Men ute på fältet har The Diofield Chronicle definitivt sina förtjänster och jag finner mig gradvis njuta alltmer av att utveckla mina styrkor, skapa den ultimata laguppställningen och lägga upp planer inför uppdragen, som sällan blir för utdragna eller invecklade för sitt eget bästa. Efter varje batalj väntar en mellanlandning i högkvarteret, där man i lugn och ro får tillfälle att förbereda sig inför nästa.
För den mest luttrade ”skrivbordsgeneralen” kan The Diofield Chronicle möjligen förefalla något begränsat och enkelspårigt på sina håll, men för oss övriga håller det mestadels ribban på en balanserad och väl konsolanpassad nivå.
Ett kompetent strategirollspel som bara råkar sakna det där lilla extra.

ANDRA LÄSER