Lojo och Jorv blir de närmaste akutjourerna

Från Hangö och Ingå har man inte kunnat notera politisk aktivitet mot sjukhusets nuvarande struktur utan det är nu Raseborgs stad som agerar på egen hand.

Tf sjukhusdirektör Gabriela Erroll analyserar (VN 27.2) stadsdirektör Tom Simolas och stadens utspel om att tre miljoner skall bort av kostnaderna inom den specialiserade sjukvården på Raseborgs sjukhus. Erroll har reagerat på detta genom att uppge att kravet är så dramatiskt att det utgör ett hot mot hela sjukhusets existens. Jag håller rätt långt med henne även om jag inte ser att sjukhuset raderas ut med sådana åtgärder, men dess verksamhet förändras mycket drastiskt. Stadsdirektören har i stort sett fått understöd av stadens beslutsfattare i dessa krav.
Simolas utspel om att ompröva nybygget för den psykiatriska vården har dock rönt berättigat motstånd på politikerhåll och bra så. Som John-Erik Jansén skrev i sin ledare vore det inte till fördel för staden att bryta upp redan uppgjort avtal med HNS. Att markera att vara en avtalspartner som det inte går att lita på är alltid till skada. Den psykiatriska vården har redan skurits ner utöver det rimliga och nybygget behövs för att kunna sköta denna vård till största delen inom den egna regionen. Andra lämpliga utrymmen som uppfyller de krav som ställs finns inte heller tillgång till. I så fall skulle avdelningsvården flyttas till andra enheter inom HNS och den helhetsstruktur i vården som byggts upp skulle splittras. Den som strävar efter sådana lösningar har inte de vårdbehövandes bästa i åtanke.
Jag är enig med Erroll att då nedskärningar krävs inom den specialiserade sjukvården är det Raseborgs sjukhus angreppen riktar sig mot för besparingar på annat håll inom HNS kan en kommun inte genomföra. HNS som helhet har redan genomfört besparingar där det varit möjligt. Det bör ses som uppseendeväckande att det nu är inifrån eget revir som anfallen riktas mot Raseborgs sjukhus och sådana angrepp mottas gärna bland de motståndskrafter inom HNS som vill klämma åt de minsta sjukhusen.
Från Hangö och Ingå har man inte kunnat notera politisk aktivitet mot sjukhusets nuvarande struktur utan det är nu Raseborgs stad som agerar på egen hand. När jag talat med politiker i de nämnda grannkommunerna har de inte känt till att Raseborg skulle ha velat förhandla om sådana drastiska aktioner mot hembygdens eget sjukhus.
Med sina aktioner har Raseborgs stad även retat upp vårdpersonalen genom att säga att det måste jobbas på ett mer kostnadseffektivt sätt. Samtidigt som staden hänvisar till att det är personalkostnaderna som är de största i verksamheten. Stadens grundtrygghetsnämnd har redan tidigare förverkat sitt förtroende bland vårdbehövande kommuninvånare inom primärvården och nu har den även förverkat förtroendet bland vårdpersonalen. Som jag tidigare uppgett borde partierna och stadsfullmäktige inse att ta ansvar för kommuninvånarna och se till att en ny grundtrygghetsnämnd utses, men det ansvaret har inte tagits. Det finns ingen svårighet för partierna att finna kunnigare och mer ansvarsfulla medlemmar till detta viktiga organ.
Som Erroll skriver minskar inte vårdbehovet genom att kraftigt skära ner kostnaderna på Raseborgs sjukhus för det innebär utan tvekan att dra in på verksamheten. Personaldimensioneringen står HNS för och den kan inte Raseborgs stad bestämma om. Då tillgänglig vård inte kan erbjudas på Raseborgs sjukhus flyttar vårdbehoven över till andra enheter inom HNS. Nettoinbesparingarna blir aldrig desamma som den summa som skärs ner på nämnda sjukhus.
De ekonomiska beräkningar som vissa tjänstemän och politiker nu gått till torgs med är illa genomtänkta då det gäller helhetseffekten. Det kan vi även lätt räkna ut och läsa av Errolls bedömningar. Mycket upplysande är Errolls analys att om Raseborgs stad skall ha ner tre miljoner euro betyder det att sjukhuset skall ha ner totalkostnaderna med fem miljoner euro.
Det innebär utan tvekan att till exempel specialistjouren dygnet runt ryker och Lojo och Jorv blir de närmaste akutjourerna på specialistnivå medan hälsocentraljouren fortsätter på sjukhuset. Det här leder som ringar i vattnet till allt större dimensioner av grundläggande förändringar och försämringar.

Bo Holmberg

Karis

ANDRA LÄSER