Raseborg är drabbad av en hälsovårdsnämnd av skralaste nivå

VN:s ledare (1.5) aktualiserar finansieringen för de nya landskapen och den kritik som riktats mot den. I samband med kommunalskatten kommer man att uppbära en andel på 12 procentenheter som anvisas till kostnaderna för landskapen och det motsvarar den rikssvenska modellen och är ett bra planerat system.

I sista hand är det sedan staten som tar ansvaret för behövlig tilläggsfinansiering om budgeten tar slut innan årets slut i något landskap. Själv tror jag inte att budgeten räcker och då blir man tvungen att höja den landskapsskatt som uppbärs i samband med kommunalskatten till 13 eller 14 procentenheter. I nuläget har vi en märkbar undervård av stora patientgrupper som enbart är beroende av hälsovårdscentral. Vårdsegregationen härjar hårt och drabbar främst de fattigaste. Då valfriheten kommer ges dessa stora medborgargrupper omsorgsfullare vård och det betyder att de hellre söker vård då de kan välja sådan central som bär bättre ansvar än i dag. Då valfriheten genomfördes i Sverige för länge sedan ökade läkarbesöken i grundvården med 35 procent det första året. Senare jämnade det ut sig då undervården upphörde.

Vårdköerna försvann snabbt då valfrihet infördes och det är en självklar följd när man tar märkbart större läkarkapacitet i bruk och då vårdcentralernas antal ökar.

I dag får de som har privata sjukförsäkringar eller gott om pengar att betala privatvård snabb grundvård. Hälsocentralerna har kollapsat för länge sedan och värre har det blivit då de vakanta läkartjänsterna enbart ökat. Läkare har vi gott om i Finland och de skulle bra räcka att fylla alla tjänster om kommunerna blott ville det. Som jag tidigare sagt är det inget problem att få alla läkartjänster fyllda i Raseborg om politikerna vill det. Inom tre månader vore alla tjänster belagda.

Men den politiska viljan saknas och Raseborg är drabbad av en hälsovårdsnämnd av skralaste nivå och helt initiativlös. Fullmäktige låter läget pågå till invånarnas skada.

I Sverige har landstingen egen beskattningsrätt och det är det största vårdproblemet i dag i grannlandet. Det betyder att landet har rika landskap där resurserna är perfekta och fattiga landskap där problemen är stora. Därför har Sverige visat stort intresse för Finlands vårdreform och dess mycket bättre beskattningsmodell som står för bästa möjliga jämlikhet.

Pengarna till landskapen fördelas så rättvist som det bara är möjligt. Man utgår från befolkningsantal och åldersstruktur, ytstorlek, skärgårdsförhållanden och språkförhållanden.

Det är bästa möjliga system. I dag avgör kommunernas ekonomiska statusnivå hur mycket eller litet som kan satsas på vården och det innebär segregation och diskriminering av de vårdbehövande. Statrådet har gjort uträkningar som visar att om landskapen skulle ha egen beskattningsrätt vore de fattigaste landskapen som Kajanaland vara tvungna att ha en landskapsskatt på 30 procent för att klara de nationella vårdkvalitetsdirektiven.

VN:s ledare uppgav de stora variationerna mellan olika kommuner och kostnadsnivån för vården. I Nyland har Hangö och Raseborg den högsta åldersstrukturen och som vi såg av siffrorna därmed de högsta vårdkostnaderna. Det har lett till omfattande vårdbrister när resurserna inte räcker till.

Inom EU är den vanligaste vårdmodellen att större förvaltningsenheter sköter vården som län, regioner, landsting eller landskap. Kommuner är för små enheter att klara av vården och speciellt i Finland där en massa kommuner är alltför små. Det behövs starkare muskler.

Juni blir en ödesfråga för vårt land i riksdagen. Fälls reformen drabbas främst de fattiga och äldre och vanvården ökar och de grundläggande mänskliga rättigheterna torpederas.