Joni Wiman har hunnit se världen och det mesta bakom kulisserna inom motorsporten trots att han är bara 16 år. FOTO: NATHALIÉ RÖNNBERG

KILLEN SOM ÄLSKAR FART

Fart. Risker. Adrenalin. Så beskriver Pojokillen Joni Wiman sitt liv som motorsportförare. – Det bästa med att köra är farten.

”Jag vill verkligen vinna. Och fastän det kommer motgångar så blir jag inte och fundera på det.”

Joni Wiman

Tre år. Så gammal var Pojokillen Joni Wiman när han satte sig i en gokartbil för första gången. Efter det är han fast. Motorsport är det han lever för.

– Jag kommer i håg att pappa tog med mig. Först blev jag tvungen att köra på stängt område, men efter några år släppte han äntligen ut mig på banan.

Och efter det har det bara rullat på i racerfart. Gokart, rallysprint, jokamiesluokka, karting. Klasserna och begreppen är många i motorsportvärlden. Som i alla andra sporter finns det otaliga, olika nivåer där varje förare delas in efter talang och kapacitet. Joni Wiman är med där uppe i toppen och kämpar. Det skvallrar också hans plats i AKK Motorsports Drivers Academy, som är en akademi för finländska löften. Varför tror Joni att just han blivit så bra?

– Jag vill verkligen vinna. Och fastän det kommer motgångar så blir jag inte och fundera på det.

Vad kan han då bättra på ännu?

– Säkert allting.

Dyrt och tuff konkurrens

I Frankrike 2008 körde Joni Wiman för italienska Maranello Karting Team och plockade hem ett EM-silver i klassen KF3 (Karting formula 3). Från och med i år är det tyska stallet Eifelland-Racing som gäller för Wiman.

– Nu måste man bara prestera vidare för att nå toppen, det är många steg kvar ännu, säger Joni.

ADAC Formel Masters är klassen Joni kör i just nu. Distriktmästerskap-vinster, VM-framgångar och EM-silver som kronan på verket; Jonis meriter i de olika klasserna på racerbanan är många. Men siktet är bara inställt på en sak. Formel 1. Redan i Finland är konkurrensen stenhård. Det är många som vill bli nästa Mika Häkkinen eller Kimi Räikkönen.

– Det finns riktigt duktiga förare här i Finland. Det är synd men vi vet många talanger som blivit tvungna att sluta i ung ålder just på grund av att det blir för dyrt, berättar Joni.

Och visst är mtorsport är en dyr hobby. Resor, dräkter, bilar, tränare och mekaniker. Det är prat om sexsiffriga belopp årligen. Tidigare var det Jonis pappa Kimmo som stod för stor del av pengarna, men nu går allting runt med hjälp av sponsorer. För att få sponsorer är både språkkunskaper och sociala förmågor viktigt inom motorsportvärlden. Joni pratar svenska, finska, engelska och så förstår han italienska och tyska. Det blir också mycket resor på ett år. Främst i Europa.

– Under tävlingssäsongen reser jag till Tyskland ungefär en gång i månaden. Under övriga året då bilar, fysik och så vidare ska testas blir det flera gånger i månaden, säger Joni.

Han var 12 år första gången han satt på ett flygplan ensam. Ofta har han ändå sällskap av pappa Kimmo, sin flickvän eller fysiktränaren Tomas Siltanen.

Känner du dig någon gång ensam eller att har du blivit tvungen att ge upp för mycket av ditt liv för motorsporten?

– Nej absolut inte. Det här är det jag vill göra. Och flickvännen är också motorfantast så det är tur.

Stenhård träning

För att nå världseliten krävs också blod, svett och tårar. Schweizaren Christopher Treier är Jonis mentala tränare. Kariskillen Tomas Siltanen står för den fysiska biten sedan ett och ett halvt år tillbaka.

– Det krävs mer träning än vad tiden egentligen räcker till. Körandet är ändå det viktiga så nu under tävlingssäsongen får man försöka pussla ihop allting efter det, säger Siltanen som är idrottsledare och personal trainer.

Han är också nöjd med sin träningsadept Joni Wiman.

– Joni är riktigt bra på att träna. Han är ivrig och ibland kan det förstås vara slött för honom men så är det i alla sporter. Han har ändå klart för sig vad han vill uppnå och vad som krävs för att nå dit.

Siltanen som också kört lite själv menar att bilsport är tungt för kroppen och kräver bra fysik.

– Det är ett litet arbetsutrymme som kroppen har att arbeta på så det krävs både uthållighet och styrka. Joni har alltid varit naturligt stark så det är bra.

– Det gäller också att hålla kroppsvikten jämn. Gärna lite lättare kropp, men det måste också finnas kraft att styra bilen. På vintern får han också äta upp sig lite så han inte fryser, skrattar Siltanen.

Joni är 168 centimeter lång och väger kring 62 kilo. Kimi Räikkönen är 175 centimeter och väger lika som Joni. Ganska idealiska mått för en eventuellt blivande VM-mästare alltså.

– Jag var också med på en resa och kollade in vad Ferraris juniorakademi använder för träningsmetoder. Alla gymredskap var kopplade till datorskärmar där alla värden syntes och så vidare. Men det var intressant, jag fick flera idéer därifrån, berättar Siltanen.

I formel master-klassen som Joni nu kör är det hela formel 1-lopp man kör. Svettigt värre med andra ord.

– Det är därför man måste förbereda honom och hans fysik redan nu i ung ålder. Man vet aldrig när det där samtalet kommer som säger kom och prova på formel 1, avslutar Siltanen.

Kan vara livsfarligt

Förutom stenhård satsning, talang, motivation, resurser och vinnarskalle krävs det också en stöttande familj. Det har Joni i pappa Kimmo, mamma Martina och lillebror Jens.

– Redan när han kröp omkring var det muttrar, skruvar och traktorer som var intressanta. Och så var han helt orädd, det var fullt eller inget alls som gällde redan då, berättar Martina Wiman.

– Människor brukar säga att han fått körförmågan av sin pappa men den behärskade personligheten har han fått av mamma, säger pappa Kimmo Wiman, som själv också kör racingbilar.

220 kilometer i timmen. Det är de hastigheter Joni Wiman just nu bränner på i sin racerbil.

Är du någon gång rädd?

– Visst är det säkert farligt. Men jag har aldrig varit rädd. Och jag har inte heller råkat ut för några riktigt allvarliga skador. Det bästa med att köra är farten och det är alltid samma adrenalinkick när jag kör.

Om inte Joni Wiman lyckas som förare finns det också andra alternativ.

– Jag tror nog att jag alltid kommer att jobba inom motorsporten. Om jag inte klarar mig som förare jobbar jag gärna som mekaniker, så länge det är motorer med i bilden.

Vilken är då den ultimata drömmen för Joni Wiman?

– Världsmästare i Formel 1 är det största som finns så dit vill jag nå. Kimi Räikkönen är min stora idol. Men bara hur han kör, inte hur han lever.

NATHALIÉ RÖNNBERG
nathalie.ronnberg@vastranyland.fi

Publicerad 23.07.2010 20:04

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.