Jürissaar har under sitt liv spelat piano i tiotals länder, för både vänner och fiender. FOTO: JOHAN KVARNSTRÖM

Med musiken som frihetsvapen

KYRKSLÄTT Att strida för grannen i norr var i tiderna en självklarhet för Ottniell Jürissaar, mångkonstnären från Estland. Än i dag talar han om Finland i de vackraste ordalag och vågar behandla historiens svårare delar med en humoristisk ton.

Med anledning av att det i går var på dagen 70 år sedan vinterkrigets slut uppträdde Jürissaar i församlingshemmet i Kyrkslätt. Pianomusik varvades med dikter och minnen från den flydda krigstiden. Allvar och humor avlöste varandra, men till en början var han gravallvarlig i en anda av tacksamhet.

– Tack Finland!

– Finland var det enda landet som vägrade bli en vasallstat till Sovjetunionen, sade han högaktningsvärt och tillade att han hade ryckt in redan i vinterkriget om det bara hade varit möjligt.

Kärleken till Finland fanns med i bilden långt innan han deltog som frivillig i fortsättningskriget på Karelska näset.

– Det behövdes, precis om i dag, sådana soldater som kan hålla Finland fritt och självständigt. Finland hjälpte för sin del oss redan 1919.

Han anser med facit i hand att det militära motståndet mot Sovjet var det enda rätta och av yttersta vikt med tanke på hur det gick för Finland respektive de baltiska länderna.

– När Aho var bekymrad över recessionen på 90-talet sade jag glatt att han kunde ge den till oss, det skulle ha varit ett lyft för oss, säger Jürissaar och skrattar.

Kapellmästare

Jürissaar är glad över att kännedomen om Estlands historia verkar ha ökat i Finland.

– Sofi Oksanen har nu, för de sista som inte kände till det, med sin bok om Estland klargjort vad landet har gått igenom.

Inkommande vecka har han anledning att fira sin 86-års dag, men ger ändå ett ungdomligt intryck fastän han har hunnit uppleva och producera otroligt mycket under sin livsbana som började i staden Tartu.

Under fortsättningskriget kom han att bli reservofficer och lämnade landet som fänrik. Hans insatser i finska armén föranledde att han senare bland annat blev deporterad till Sibirien.

Hans musikaliska kunskaper räddade honom ändå alltid och han fick bland annat agera kapellmästare vid arbetslägret i Mordva. År 1957 kunde han slutligen återvända till sitt hemland och i dag har han hundratals sånger, ofantliga mängder dikter och tolv utgivna böcker med sig i bagaget.

– De bästa verken är de som är skrivna på plats, i skogen, i fängelset, i dessa läger.

Glädjetår

Under uppträdandet i församlingshemmet bjöd han på mångsidig underhållning och varvade vardagligt tal med poetiska uttryck då han konverserade på finska, estniska, tyska och lite svenska.

– Om mamma ser ner på mig från himlen har hon nog en tår på kinden. En tår av glädje över att hennes son får leva fritt bland de sina.

Besöket resulterade också i ett kärt återseende mellan Finlandsvännen och en av hans före detta elever, Inkeri Broman.

– Han var min musiklärare i över 20 år i staden Saku. Aldrig har jag stött på en bättre kapellmästare och en sådan människokännare.

JOHAN KVARNSTRÖM
johan.kvarnstrom@vastranyland.fi

Publicerad 13.03.2010 20:27

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.