Udo och hemvården

KRÖNIKA På grund av ett tekniskt misstag förvanskades Minna Lindebergs kolumn i torsdagens Mitt i Nyland. Här publiceras texten som det var tänkt att den skulle se ut.

Udo (U): Nå vem röstar hon på? För på en del kan man ju inte rösta. Hur skulle det se ut? I Europa? Ibland blir man bjuden avec.

Hemvården (H): Talar du nu om Pekka Haavisto och hans man?

U: Jepp. Ingen first lady där inte.

H: Äh, det är ju bara kulisser såna där avec-spektakel.

U: Hördu allt är teater. Potemkinkulisser. Men den som inte spelar sin roll med bravur tar ingen på allvar.

H: Aj ja, men då kan han ju klä ut sig till kvinna, Haavistos avec. Kostymdrama, vetja. Jag röstade på Haavisto. Han är smart. En fredlig människa.

U: Förstår han inte själv att han inte kan bli president med ett sådant där lyte.

H: Snälla vän, det där låter så hemskt att jag har svårt att respektera hela dig just nu.

U: Säger du det..? Det trodde jag inte om dig. Du är ju en tolerant människa. En fin människa, finns inte många kvar, kommer hit och tvättar ett vrak.

H: Låt oss tala om Biaudet i stället, hon är ambitiös, tycker jag.

U: Ja snygg är hon ju.

H: Har du tänkt på varför en vacker kvinna inte respekteras om hon är smartare än sin manliga kollega?

U: Sådana där kan ju göra karriär på annat håll. Inte behöver man se ut som Angela Merkel men en kvinna i politiken måste uppvisa ett sakligt yttre och ett korrekt beteende.

H: Så där som Kanerva ? Nå hördu, såg du på miss Finland?

U: Aldrig i livet. Stackars kvinnor, det är ju inte deras fel att de inget begriper. Det är så urbota dumt att bedöma en människa utgående från hennes utseende. Sidusidu där ute går den där igen, undrar vad det är för fel på karln.

H: Finns inget fel, bara annorlunda.

U: Ja, visst, men vad i herransnamn är det för fel på en karl som ser ut som en kvinna?

H: Udo, vad gör du hela dagen?

U: Oroar mig för dig och undrar hur du ska klara dig i det här landet.

H: Går du ut varje dag?

U: Bara när du kommer. Det är så halt. Och farligt. Man slår ihjäl sådana som jag. Men jag har bara mark och penni i min plånbok. En gång var det en fransman som stack fram en kniv. Då sa jag No viva la morte no! Läser gör jag, allt inhemskt och ryskt. Franska skulle jag gärna tala.

H: Då jag hör om folks läsvanor får jag intrycket av att människor läser av plikt och det bekymrar mig. Läsandet kan ju vara lust och insikt.

U: Det beror på kriget.

H: Jag tänkte just föreslå det eftersom du inte sagt din standard mening i dag.

U: De unga i dag förstår inte att ordet plikt har samma betydelse då som nu. Man försvarar sitt fosterland av plikt. Man läser av plikt. Ryssarna förstår det. Därför vinner de alla krig.

H: Vad vill du äta i dag?

U: Bröd. Och sen vill jag att vi äter Runebergstårtor till kaffet. Hur har du det med ensamheten?

H: Det är svårt att längta till sitt hemland och veta att man inte kan återvända, men ju äldre man blir desto mer gemensamt har man med andra människor, var det inte så du sade?

U: Ja, det blir mer som förenar sen.

H: Kanske det beror på ensamheten men jag känner mig väldigt uppgiven och trött på att jobba för jämställdheten i ett så rasistiskt land som ditt.

U: Tja, den är ju mer gemensam nu än då man är ung, ensamheten. Och vad sa du jämlikhet? Du är ju inte alldeles svart i hyn. Du borde gifta dej medan du ännu går åt. Få barn.

H: Och om jag var man vad skulle du råda mig då?

U: Att du skulle skaffa dig en fru. Något krig som hindrar dig har du ju inte här...

Minna Lindeberg

Publicerad 10.02.2012 15:47

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.