Mirakel och Jeltsin twittrar ihop

KRÖNIKA Det är inte det att vi har blivit höga i korken här på Mitt i Nyland som gör att vi plötsligt börjar skicka textmeddelanden som undertecknas av mer eller mindre högmodiga och megalomaniska pseudonymer. Vi tycker inte heller att det är lustigt att kalla vår tidning för nya småskojiga varianter av det rätta namnet, trots att någon av er kan ha fått ett textmeddelande där det står något annat än Mitt i Nyland.

Vårt problem är snarare av teknisk-pragmatisk natur. Vi har nämligen fått nya telefoner. De nya apparaterna har en hel del egenskaper som vi kanske inte är helt odelat förtjusta i. En av dem är den automatiska textinmatningen när vi skriver sms. Den serverar nämligen helt nya, skojiga tolkningar av verkligheten.

Således blir Mira på Mitt i Nyland plötsligt Mirakel på Mitt i Nylander när jag lite för hastigt skickar i väg ett textmeddelande. Även om jag inte lider av dåligt självförtroende är jag inte så övertygad av min egen förträfflighet att jag skulle ha anammat denna pseudonym, som dessutom motsägs av det hejiga Nylander-stuket.

Kollegan Jenny blir ännu lite mer verklighetsfrånvänd med signaturen Jeltsin. I kombination med efternamnsvarianten Palmes kan det hela bli lite förvirrande för vem som helst. Jeltsin Palmes? Är det en ny hemlig agent för MI5, eller? Nix, bara lokalredaktören i Kyrkslätt–Sjundeå. Palmes. Jeltsin Palmes.

Olle är den enda som går trygg för automatiska inmatningsattacker, eftersom telefonen klarar av att tolka Olle som just Olle och inget annat.

Ska vi mot förmodan i ett textmeddelande berätta för någon var vi finns kan det hända att vi i hastigheten uppmanar personen att komma till körkortet, fastän vi naturligtvis avser Kyrktorget där vår redaktion ligger. Ska vi stämma träff vid köpcentret i Kyrkdalen tror den vi intervjuar att vi ska bjuda på en utlandsresa. Kirsikka tolkar vår telefon nämligen som Korsika.

Som om inte de här tekniska utmaningarna vore tillräckliga har vi också startat ett Twitterkonto för Mitt i Nyland. Om vi frånser familjemedlemmar och andra "obligatoriska" följare har vi sex läsare i den kanalen. Men så har vi ju inte slagit på stora trumman för Mitt i Nylander-kontot heller. Än så länge.

Orsaken? Jo, för i FB- och Twittervärlden känner jag mig som en dinosaurie måste känna sig i en hord med kvickbenta antiloper. Hur i hela fridens dagar är det meningen att man ska få någon överblick över denna massa? Eller är det inte meningen? Ska jag bara plocka ut de saftigaste djuren och stirra stint på dem medan de övriga kan springa kors och tvärs mellan benen på mig utan att jag märker det? (Ni märker att jag håller mig kvar i dinosauriemetaforens värld.)

Och ytterligare: Hur ser en bra tweet ut? Är det innehållet, formuleringen, länkarna eller något annat som gör den läsvärd? Vad tycker du att Mitt i Nyland ska twittra om? Vad skulle få dig att följa vårt Twitterkonto? Berätta det gärna för mig. Sen kan du följa oss på @MittiNyland för att se om det går att lära en hund i sina bästa år att sitta. Se där, jag lyckades lämna juraperioden åtminstone språkligt. Månntro jag klarar det på Twitter också?

Publicerad 07.02.2012 12:54

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.