Vegetariskt, usch!

”Det är inget större problem att leva ett fullgott och hälsosamt liv som vegetarian”

Stadsfullmäktige i Helsingfors beslöt senaste vecka på De grönas initiativ med 47 röster mot 35 att skolorna ska servera enbart vegetarisk mat en gång i veckan. I Esbo röstades ett motsvarande grönt förslag ned med 40 mot 18. Helsingforsskolorna har sedan hösten 2007 varje dag haft ett vegetariskt alternativ på menyn, det väljs av 10–15 procent av eleverna.

Beslutet har lett till en livlig diskussion, med långt över 600 – de flesta anonyma – inlägg är det just nu det överlägset mest populära ämnet på Helsingin Sanomats nätsida.

Påfallande många är kritiska, man talar om att tvångsmata eleverna med grönsaker, om inskränkt valfrihet och grön diktatur.

Chefen för Palmias matservice, som ansvarar för skolmaten, tror för sin del att beslutet gynnar snabbmats- och godisbutikerna nära skolorna.

Sannfinländarna, som i likhet med Svenska folkpartiet, enhälligt röstade emot förslaget, antog att den vegetariska dagen är det första steget mot mindre köttbetonad skolmat.

I insändardiskussionen varnade någon för att den vegetariska dagen kan leda till ökad anorexi, och fick svaret att många av de trådsmala toppmodellerna ”de anorektiska drottningarna” enbart äter rött kött.

Skolmaten väcker starka känslor, men det handlar ofta om smak och kvalitet. Nu finns här en ideologisk laddning, som verkar uppfattas starkare av dem som finns utanför skolsamfundet än av dem som dagligen äter maten. Intervjuade elever tar det hela ganska lugnt, några välkomnar idén, andra är kritiska.

En debattör undrar hur det kommer sig att squash och äggplanta kan få folk att darra av skräck, medan en brunröd massa som skurits från ett djur uppfattas som någonting helt neutralt.

Det finns säkert många svar.

Att det går politik och ideologi i diskussionen är inget att förvåna sig över, initiativet togs i stadens högsta, politiskt tillsatta organ. De grönas initiativ var dessutom politiskt motiverat, i förslaget sägs att en helt vegetarisk dag minskar utsläppen av växthusgaser och reducerar stadens ekologiska fotspår.

Skolmaten blir en klimatpolitisk symbol vars innehåll man kan ha olika mening om. Frågan är till exempel om importerade grönsaker gör ett mindre ekologiskt avtryck än inhemska men animaliska livsmedel.

Den vegetariska skolmaten har också en annan politisk dimension. I Helsingin Sanomat säger Pekka Puska, chef för institutet för hälsa och välfärd, att vegetarisk skolmat är ett hälsomässigt sämre alternativ än en blandad kost. Detta för att den vegetariska maten innehåller mycket fett som kommer från ymnig användning av ost.

Mikael Fogelholm som leder hälsoforskningsenheten vid Finlands Akademi tycker för sin del att den vegetariska dagen är en lysande idé, ingen tar skada av litet mindre proteiner, och ungdomarna får bredare matvanor.

Puska har sin politiska hemort i Centern, Fogelholm är grön.

Det är tankeväckande att så många motarbetar den vegetariska kosten med diffusa etniskt-kulturella argument.

Men rovor, gröt och bröd – ibland blandat med bark – har hållit befolkningen i den här delen av världen vid liv långt innan begreppet Finland var påtänkt.

Människan kan tillgodogöra sig näring av både vegetabiliskt och animaliskt ursprung, och det är inget större problem att leva ett fullgott och hälsosamt liv som vegetarian. Många har till och med märkt att de mår bättre på det sättet, vad Pekka Puska än säger. Vi överlever utan länkkorv och marinerade broilerstrimlor.

Därför är också valfrihetsargumentet besynnerligt, ingens rättigheter kränks av att skolmaten en dag i veckan inte innehåller kött eller köttliknande livsmedelsprodukter.

Diskussionen är ett åskådligt exempel på att fullmäktige inte ska befatta sig med detaljer. Fullmäktige ska se till att det finns ekonomiska resurser att göra god och hälsosam skolmat, de ska inte göra upp vecko-menyerna.

Nu lyckades fullmäktige i Helsingfors politisera något som i grund och botten är en helt vettig tanke, att erbjuda eleverna nya impulser, och motarbeta matfördomar som nu i stället får göra sig breda i offentligheten.

JOHN-ERIK JANSÈN
john-erik.jansen@vastranyland.fi

Publicerad 22.02.2010 16:45

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.