Temperaturen stiger

”Det parti som redan på förhand vänder ryggen till olika alternativ tar en stor risk”

Vi ser ut att få en lång valrörelse. De enskilda kandidaterna satsar visserligen i huvudsak allt i krut de sista veckorna före riksdagsvalet i vår, men partierna gör redan nu kraftiga markeringar och intar positioner som de räknar med att ska vara fördelaktiga och ge utdelning.

Det har i veckan presenterats till och med knäckfrågor. Det är i princip bra med tanke på väljarna. Det ges en liten varudeklaration. Vi får alla veta vilka frågor som ett parti inte tänker pruta på.

Beroende på knäckfrågans art så kan det däremot för partiet i förlängningen visa sig vara en missräkning. Därför borde partierna vara ärliga i de frågor man lyfter fram som knäckfrågor. Att göra det i populistisk anda och med snabba vinster för ögonen kan straffa sig i fortsättningen. Det kan ske redan i valet om väljarna genomskådar partiets avsikter eller i regeringsförhandlingarna ifall knäckfrågan saknar politisk realism.

SDP:s ordförande Jutta Urpilainen gav tidigare i veckan i samband med riksdagsgruppens sommarmöte tre löften.

Om partiet sitter med i nästa regering:

1) höjs arbetslöshetsersättningen

2) höjs kapitalskatten

3) beskärs inte arbetspensionen

De här tre knäckfrågorna är inte så avgörande att de skulle utesluta SDP ur någon regering, förutsatt att partiets valframgång är tillräcklig.

Så länge den höjda arbetslöshetsersättningen inte är mer preciserad utgör den frågan inget hinder och kapitalskatten är de flesta andra partier också beredda att höja. Inget parti går heller ut med ett valprogram som kräver sänkta pensioner, men att i regeringsprogrammet skriva in att inga sänkningar kommer på fråga kan eventuellt stöta på patrull.

Det var i alla fall först då Urpilainen pressades på den tredje knäckfrågan som motståndarna fick orsak att reagera. Enligt SDP:s ordförande kan det löftet tolkas som att SDP inte går med i en regering som höjer den lägsta pensionsåldern.

Knappast kommer något parti att gå till val med devisen ”Höj pensionsåldern!”, men lika osannolikt är att seriösa partier helt utesluter en justering uppåt av pensionsåldern under kommande riksdagsperiod.

Åtminstone de partier som sitter i den nuvarande regeringen godkänner knappast ett nytt regeringsprogram som säger att pensionsåldern inte får rubbas. Det rådande ekonomiska läget och de pågående och kommande demografiska förändringarna är av den arten att arbetskarriärerna bör bli längre och i det sammanhanget kan inga alternativ uteslutas, inte heller en förlängning i slutet av arbetskarriären.

Det låter på gränsen till populistiskt att gå ut med ett löfte om att den lagstiftade pensionsåldern inte höjs.

Trots det borde redan den nuvarande lagstiftningen ge tillräckligt långa arbetskarriärer också i en tid då de arbetsföra blir färre och pensionärerna fler.

Sedan 2005 finns det inte någon egentlig allmän pensionsålder. Man kan själv välja när man vill gå i ålderspension från och med att man fyller 63 år. Om man vill kan man fortsätta arbeta fram till 68 års ålder och till och med efter det om arbetsgivaren samtycker.

Problemet är emellertid att alltför få vill jobba efter 63 år och att finländarna de facto i snitt går i pension redan före 60 års ålder. Pensionsreformen från år 2005 har visserligen gett effekt och den faktiska pensionsåldern är i stigande.Det räcker emellertid inte, utan genomsnittsåldern för den som går i pension borde stiga.

Det centrala måste vara att öka trivseln på jobbet så att folk vill jobba. Arbetshälsan är också av högsta vikt – för att orka jobba måste man vara tillräckligt kry.

Vilka recept har partierna för insatser på de här områdena? Om de är effektiva och trovärdiga minskar behovet av att ändra vårt nuvarande pensioneringssystem.

En förlängning av arbetskarriären kan också ske i den andra ändan, det vill säga så att unga snabbare slussas in i arbetslivet. Och för att undvika avbrott mitt i karriären finns det orsak att höja insatserna för att motverka arbetslöshet.

Det finns många alternativa och nödvändiga komplement för att vi i Finland i framtiden ska ha tillräckligt många i arbete som kan försörja de övriga. Det gäller att nu inte utesluta ett enda element. Varken höjd pensionsålder eller starkt begränsad arbetsinvandring.

Det parti som redan på förhand vänder ryggen till olika alternativ tar en stor risk. Både för egen del och för landet.

Publicerad 25.08.2010 16:56

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.