Rädda och misstänksamma

”Astrid Thors meddelade senare att hon polisanmäler hotelserna”

För inte så länge sedan var det inte förenligt med politisk etikett att ifrågasätta flyktingpolitiken, men efter Sannfinländarnas valframgångar har också andra partier låtit höra invandrarkritiska tongångar.

Bekvämt nog för dem har Finlands flyktingpolitik – som till punkt och pricka följer regeringsprogrammet – personifierats av Svenska folkpartiets migrationsminister Astrid Thors. Thors har dels fått försvara flyktingpolitiken mot dem som anser att den är alltför liberal, samtidigt som hon har kritiserats för orimligheter som de tilltänkta utvisningarna av ensamma åldringar till länder där de saknar anhöriga.

Invandrar- och flyktingkritiska åsikter får allt större synlighet och acceptans. Ett färskt exempel är den samlingspartistiske Helsingforspolitikern Harry Bogomoloff, som är stamgäst när debattprogrammet Slaget efter 12 vill ha provokationer om invandrare, eller om Åland.

Nu har Hufvudstadsbladet gett Bogomoloff en egen blogg, där han bland annat delger läsarna sina intryck från Vancouver. Han noterar ett stort antal ”orientaler” i gatubilden, och konstaterar att invandrarna ska vara beredda att jobba och ”ha annat med sej än bara sin gamla mormor.”

Åsikterna är naturligtvis Bogomoloffs, men Husis ger honom megafonen.

I går berättade Yle med hänvisning till Ilta-Sanomat att en ökänd sannfinländsk kommunfullmäktigesuppleant i Urjala har bildat en hatgrupp mot Astrid Thors på Facebook. Gruppens namn är en ren uppmaning till mord. Efter avslöjandet bildades andra liknande grupper.

Astrid Thors meddelade senare att hon polisanmäler hotelserna, de har inte längre någonting med yttrandefriheten att skaffa.

Brutaliseringen av nätdebatten är ett faktum. Internetsajterna kunde vara arenor för snabb och spontan kommunikation, men nu verkar en stor del av de anonyma inläggen mest vara någon form av självterapi för att bota skribentens personliga illamående. Missnöjet och vantrivseln får ett fokus om man kan rikta dem mot ”Astrid Thors” ”somalierna,” ”finlandssvenskarna” eller ”politikerna.”

Men en uppmaning till mord som slungas ut i den gränslösa nätvärlden går definitivt över alla godtagbara gränser. Av alla länder borde Finland vara särskilt lyhört för våldsförhärligande på nätet. Vi vet hur det kan sluta.

När källan i det här fallet dessutom är en person med tydlig politisk hemvist borde hans parti vara snabbast att reagera.

I början av veckan fick Wille Rydman, ordförande för Samlingspartiets ungdomsorganisation, stor uppmärksamhet för sin åsikt att Finland borde minska invandringen och helt sluta att ta emot kvotflyktingar, ”vi kan inte lösa tredje världens problem,” sade han i Hbl.

Rydman slog också fast att Finland inte ska bli ett mångkulturellt samhälle.

Biståndsministern (!) Paavo Väyrynen kände snabbt vartåt vinden blåser, han vill inte slopa flyktingkvoten, men nog minska den. Det skulle ge större möjligheter att öka stödet till FN:s flyktingorganisation, sade Väyrynen fromt.

Men han måste vara medveten om att det bästa stödet man kan ge FN är att erbjuda en trygg hemvist åt åtminstone några av dem som nu sitter år ut och år in i överbefolkade flyktingläger.

Företrädare för sju regionala samlingspartistiska ungdomsorganisationer tog avstånd från Rydman och betonade att de ser ett mångkulturellt samhälle som en rikedom och inte som ett hot.

Nu är det upp till Samlingspartiets ledning att på ett trovärdigt sätt markera distans till ungdomsförbundets ordförande, annars ligger det nära till hands att uppfatta hans utspel som ett sätt att stoppa läckage högerut till Sannfinländarna.

Ordet mångkulturellt kan ha varierande innehåll och innebörd. Ser man bara hotbilder som Rydman så ser man ett samhälle där till exempel en fundamentalistisk, ojämlik islamsk kultur får växa fram på sina egna villkor.

Men mångkulturellt kan också betyda att olika kulturer lever sida vid sida och respekterar varandra och en gemensam samhällelig värdegrund.

Det är bra att inte alla samlingspartistiska unga delar sin ordförandes vision av morgondagens Finland som ett slutet, misstänksamt och monokulturellt samhälle, hotat av allt som kan finnas där ute.

Det låter inte som någon modell för framgång i den gränslösa byn.

John-Erik Jansén
john-erik.jansen@vastranyland.fi

Publicerad 26.02.2010 16:57

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.