Mentala kartbilder

”På den mentala kartan är gränsen mellan Lojo och Raseborg antagligen högre än i terrängen”

Överborgmästare Jussi Pajunen i Helsingfors ritar en ny kommunkarta för Nyland väster om Lovisa. Pajunen vill stöpa om området i fem kommuner, i mitten finns stor-Helsingfors där Esbo, Vanda och Grankulla ingår. Helsingfors grannar är Storlojo och Mellannyland i norr. Pajunen låter Kyrkslätt få välja mellan Helsingfors och Lojo – med bland andra Sjundeå och Ingå, för Sibbos del står valet mellan Helsingfors och det nya Borgå.

I väster har Raseborg och Hangö gått samman.

Pajunen säger att de fem kommunerna var för sig är tillräckligt stora för att kunna garantera invånarnas service. Samtidigt fastslår han att det här nya metropolområdet har nationell betydelse som ett lokomotiv för hela landet.

Underförstått: det är här tillväxten sker, och det är hit finländarna flyttar.

Fem kommuner, javisst. Men storleksskillnaden är avsevärd, det sammanslagna Helsingfors har en miljon invånare, de övriga stannar långt under 100 000. Det är utgångspunkten för eventuella interkommunala samarbetsorgan i metropolområdet.

Pajunens utspel kommer vid en tidpunkt då service- och strukturreformens första skede håller på att förverkligas. Nästa regering kommer att fortsätta arbetet, och då berörs också huvudstadsområdet. Just nu arbetar man med en hel del utredningar om de framtida samarbetsmönstren och modellerna, Helsingfors och Vanda utreder för- och nackdelar med en samgång, Esbo håller sig än så länge på sidan. Den principiella skiljelinjen går mellan dem som förespråkar sammanslagningar och dem som hellre ser ett samarbete mellan självständiga kommuner.

Service- och strukturreformen lät kommunerna välja, men nu säger bland andra kommunminister Mari Kiviniemi att det frivilliga samarbetet inte är tillräckligt effektivt. Samma uppfattning har alltså stadsdirektörerna i Helsingfors och Vanda.

Pajunens femkommunsmodell innebär att han underkänner samarbetsmönstren på regional nivå, där det bland annat finns ett folkvalt regionfullmäktige.

Kommunerna i den nyländska periferin påverkas självklart av det som händer i centrum.

Utspelet väcker inga applåder i Kyrkslätt, som uppfattar sig som en kommun som andra vill ansluta sig till, och inte som en kommun som förväntas gå ihop med någon annan. Kyrkslätts samarbetsriktning går österut, redan därför ter sig en samgång med det befolkningsmässigt jämnstora Lojo i norr som en främmande tanke.

Varken Raseborg eller Hangö tar i det här skedet några initiativ till en samgång, båda städerna har fullt tillräckligt med att reda upp sina akuta ekonomiska kriser. Hangö flaggar för fortsatt självständighet.

Men är det sannolikt att Jussi Pajunens femkommunsmodell omvandlas till en sex- eller sjukommunsmodell, de fem nämnda plus Hangö och kanske Ingå?

I Raseborg är stadsdirektör Mårten Johansson nöjd över att staden finns med på den mentala framtidsbilden av Nyland.

Men en mental bild är inte statisk. Det kan till exempel uppstå en tanke att miljonstaden Helsingfors blir alltför dominerande om den inte får starkare motpoler, så att femkommunsmodellen kanske i stället blir en tre- eller fyrkommunsmodell.

På den mentala kartan är gränsen mellan Lojo och Raseborg antagligen högre än i terrängen och på Inrikesministeriets Power Point-visioner av södra Finland år 2015.

Sjukvårdsplanerarnas mentala kartbild, ritad i Helsingfors, har redan enkelriktat trafiken mellan Raseborg och Lojo.

Ett Raseborg med ekonomin i skick har förstås bättre möjligheter att hävda sin ställning, både mentalt och politiskt.

John-Erik Jansén
john-erik.jansen@vastranyland.fi

Publicerad 09.03.2010 17:15

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.