Kyrkan stöps om

”Kyrkolagen borde ändras så att församlingarnas gränser inte strikt behöver följa kommungränserna.”

I kommunreformens kölvatten följer en process som ännu inte fått lika stor uppmärksamhet som justeringen av kommungränserna, men som ändå kan leda till stora förändringar i Svenskfinland. Också kyrkan tvingas se över sin struktur och de förändringar som blir aktuella kan få stora konsekvenser för Borgå stift och dess församlingar.

Att kommunreformen berör även den kyrkliga organisationen hänger samman med att församlingarna enligt kyrkolagen ska följa kommungränserna. I kommuner med flera församlingar bildar dessa en samfällighet för den gemensamma förvaltningen och också den ska följa kommunens gränser.

De enskilda församlingarna i en samfällighet kan höra till olika stift. De svenska församlingarna hör till Borgå stift, medan de finska utgör en del av ett finskt stift till vilket också samfälligheten som organisation hör om dess majoritetsspråk är finska.

Ju större samfälligheter som bildas då kommunerna går samman, desto större är risken för att majoritetsspråket i dem blir finska och att de då också börjar lyda under ett finskt stift. Den svenska församlingen eller församlingarna kan fortfarande höra till Borgå stift – detsamma gäller tvåspråkiga församlingar med svenska som majoritetsspråk – men det har också stor betydelse hur många samfälligheter som stiftet har under sitt paraply.

Mycket av den världsliga makten finns nämligen uttryckligen inom samfälligheterna, som bland annat bestämmer över ekonomin, fastigheterna, kyrkorna, marken, skatten och en stor del av tjänsterna. De är också viktiga inom fortbildningen och informationen. De är helt enkelt mäktiga aktörer, vilket betyder att Borgå stift i praktiken försvagas ju färre samfälligheter som hör till det.

Gustav Björkstrand varnade för den här utvecklingen då han fungerade som biskop för stiftet och hans efterträdare, biskop Björn Vikström, har likaså pekat på riskerna i den pågående processen.

Inom kyrkan har två nya modeller utkristalliserats som alternativ för framtiden.

Den ena baseras på prosterier, som i stora drag skulle överta den roll och de uppgifter som samfälligheterna har i dag. Enheterna skulle ledas av en kontraktsprost, som också skulle vara chef för alla anställda.

Prosterierna skulle bildas över språkgränsen och därmed omfatta flera församlingar, vilka precis som i dag kunde höra till olika stift. Prosteriernas stiftstillhörighet skulle i sin tur bestämmas av deras majoritetsspråk.

Den andra nya modellen bygger på att stiften tar över rollen som förvaltningsenheter. Stiften skulle fastslå bland annat kyrkoskatten i sina församlingar och ta hand om deras egendom. Enligt den här modellen kunde Borgå stift knyta alla svenska församlingar till sig även administrativt, också de som i dag sorterar inom samfälligheter som hör till finska stift.

Församlingarna och domkapitlen ska nu ta ställning till vilken struktur de tycker att passar bäst i framtiden och som ett tredje alternativ hänger ännu dagens samfällighetsmodell med.

Prosterimodellen sägs ha mest vind i seglen just nu. Den kunde, åtminstone på sikt, möjliggöra att den som flyttar inom prosteriet inte nödvändigtvis skulle tvingas byta församling även om boningsorten ändras. Det skulle göra kyrkan lite smidigare.

Samtidigt finns det en risk för att modellen leder till en försvagning av Borgå stift, eftersom de mäktiga och sannolikt rätt stora prosterierna till största delen skulle höra till finska stift.

Stiftsmodellen åter kan leda till en tungrodd och omfattande administration, vilket i sin tur riskerar att ytterligare fjärma församlingsmedlemmarna från kyrkan. På tvåspråkiga orter skulle modellen dessutom kräva att den gemensamma egendom som samfälligheterna i dag förvaltar spjälkas upp på något sätt.

Kyrkolagen borde ändras så att församlingarnas gränser inte strikt behöver följa kommungränserna. Det skulle öppna för en helt ny struktur inom kyrkan och lösgöra den från svängningarna på kommunfältet. Samtidigt kunde det ge möjligheter att bilda samfälligheter eller prosterier som bygger på andra kriterier än kommunstrukturen.

I alla händelser borde det bli möjligt att skapa kyrkliga enheter på språklig basis, eftersom utvecklingen i dag ser ut att kunna försvaga Borgå stift.

Niclas Erlin
niclas.erlin@vastranyland.fi

Publicerad 10.02.2012 16:31

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.