Kulturpengar under lupp

”Hangöbor och raseborgare får på kommunens bekostnad njuta av kultur för drygt en euro per person och månad”

Förra veckan fick ledande politiker i Hangö ge sin syn på kulturen och dess möjligheter att främja näringslivet i kombination med turismen (VN 25.2). Stadsstyrelsens ordförande, stadsfullmäktiges ordförande och stadsstyrelsens representant i kulturnämnden signalerade åtminstone på basen av de frågor som ställdes en positiv inställning till utvecklingen av stadens kulturliv.

Turistchefen Anna Piiroinen betonade i samma artikel, betydelsen av den mentala uppbackningen från kommunens sida i ekonomiskt hårda tider för att bibehålla personalens motivation.

Mental uppbackning är viktig, men den krassa verkligheten är ändå den att utan pengar är det svårt att få till stånd livskraftiga utvecklingsstrategier. Pengar är energi, också inom kulturen, hur gärna man än vill poängtera andra värden.

På fältet i Hangö hörs röster som anser att de låga kulturanslagen i Hangö är största orsaken till att man inte kan upprätthålla exempelvis samma standard på kulturlivet som i grannkommunen Raseborg. Synar man siffrorna närmare blir det riktigt intressant.

Tittar man på nettokostnaderna för kultur och undervisning i hela landet (inte utbildningskostnader) där man också inberäknar utgifter för museer, bibliotek, ungdoms- och idrottsverksamhet talar vi om summor på 237 euro per år och person. Motsvarande summa är för Hangös del 224 och Raseborg 183. Med andra ord ligger de västnyländska kommunerna under medeltalet.

Jämför man Hangö och Raseborg sinsemellan har invånarna ungefär lika mycket, eller hellre lika lite, kulturpengar att njuta av. Hangöbor och raseborgare får på kommunens bekostnad njuta av kultur för drygt en euro per person och månad.

I Hangös totala budget för år 2010 på drygt 70 miljoner euro har man reserverat 149 000 euro för kulturutgifter. Det innebär att kulturutgifterna är 0,2 procent av kommunens totala budget och i rena pengar betyder det 15,4 euro per person och år.

I Raseborgs budget på 222 miljoner euro för år 2010 har man anslagit 442 000 euro för kulturen. Det innebär samma procentenhet som i Hangö och 15,3 euro per person och år.

I en utvärderande intervju före julen angående Raseborgs första år signalerade de tre kulturarbetarna på kulturbyrån i Raseborg att de speciellt efter kommunsammanslagningen inte ser kommunens anslag som alarmerande låga.

Här ser vi förmodligen en av fördelarna med kommunsammanslagningen. I en storkommun kan man inom vissa områden få betydligt mer valuta för varje euro än i en liten stad. Ett enskilt evenemang i Raseborg slukar till exempel mindre andel av den totala kulturbudgeten än vad motsvarande tillställning i Hangö skulle göra. Ser man på Hangö ur den synvinkeln innebär det helt krasst att man där borde höja kulturanslaget för att kunna tävla i samma lag som Raseborg när det gäller den kommunala kulturen.

Alltid är inte en kommunsammanslagning av godo. Före sin kommunsammanslagning fick invånarna i Raseborgs grannkommun Salo njuta av kultur för en summa av 57 euro per invånare och år. De fusionerade småkommunerna bidrog inte med några kulturpengar till den nya storkommunen vilket ganska drastiskt sänkte summan per år och invånare för de invånare som tidigare haft kulturpengar att tillgå.

I fjol låg procenttalet ändå på 0,7 i Salo, vilket innebär en summa på 32,50 euro per år och kommuninvånare. I jämförelse med Hangö och Raseborgs kulturanslag kan det verka mycket, men är ändå lägre än vad Raseborg till exempel anslår för idrottsverksamheten. Den som har minsta lilla inblick i Salos kulturliv märker att mer pengar också syns i praktiken.

Facebookgruppen Hulluna Hankoon med sina nästan 1 100 medlemmar synliggör mycket tydligt att intresset för kultur är stort, inte minst bland deltidshangöborna. Men Hangö behöver inte bara kulturkonsumenter utan även sådana som lever i staden och aktivt producerar kultur.

Hangös kreativa miljö är oslagbar och det är svårt att tänka sig att inte kulturinstitutioner som Pro Artibus eller Svenska kulturfonden skulle vara intresserade av någon form av samarbete om handen räcks. I Hangö finns en oslipad kulturdiamant som alla ännu inte upptäckt.

Tanken på ett mer bestående konstnärsresidens har redan fötts, likaså väcktes tanken på ett samarbete med konstmuseer i storstadsregionen redan för många år sedan av galleristen Eeva Pinomaa. Om staden inte kan anslå mera resurser från egen ficka, behöver man i så fall aktivt vara en drivande motor på annat sätt och till exempel börja fundera på externa samarbetspartners inom kultur och näringsliv.

CAMILLA LINDBERG
camilla.lindberg@vastranyland.fi

Publicerad 06.03.2010 20:34

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.